Å kyrkoruin

En mycket vacker kväll tog jag en biltur till Vikbolandet och besökte Å gamla kyrka. Troligen uppfördes den redan på 1200-talet och var gårdskyrka till kungsgården Ring som låg alldeles i närheten. Den första gårdskyrkan tros ha byggts redan på 900-talet, men då en bit upp vid ån, i skydd av bergen. Då upptäcktes den inte så lätt från handelsvägen.

När Stegeborg byggs på 1100-talet blir Å en betydelsefull plats. Första gången det nämns i skrift är 1349. Under medeltiden gick det under Åbo socken, alltså ”åbornas socken”.

Under medeltiden regerade folkungarna och den mest kände är väl ändå Birger Magnusson, kallad Birger Jarl, även om han aldrig kröntes till kung. Det gjorde däremot hans son, Valdemar Birgersson. Dessa mäktiga män hade kopplingar till Östergötland, så det är väl troligt att de huserade på Ring, när de hade vägarna förbi.

Och de hade säkert vägarna förbi, för alldeles bredvid kyrkan gick handelsvägen mellan den betydelsefulla handelsstaden Söderköping och hamnplatsen vid Slätbaken. Här passerade också den medeltida, kungliga ridvägen Eriksgatan när den gick mellan Söderköping och Norrköping.

I juli 1373 dör den heliga Birgitta i Rom och hennes kropp transporterades genom Europa upp till Sverige. Från Tyskland gick färden med båt till Sverige och Söderköping. Det berättas att följet lagom till kvällen passerade Rings kungsgård och sökte plats att sova för natten. Den heliga Birgittas stoft fick vila i kyrkan under natten. Nästa dag kunde färden fortsätta mot Vadstena där hon är jordfäst.

I kyrkan finns många värdefulla inventarier. Dopfunten i marmor är från mitten av 1200-talet. Ett unikt altarskåp tillverkat i Nordtyskland på 1400-talet pryder kyrkväggen.

Kyrkan har påkostade eleganta stjärnvalv med målningar från 1400-talet.

När den nya kyrkan stod färdig 1846 flyttades en del inventarier med, som kyrkklockan från 1771 tillverkad av mäster Elis Andersson i Norrköping, tre ljuskronor, nummertavlor, Karl XII:s bibel, kyrksilver, ljusstakar och mässhakar. Men många inventarier blev också kvar i kyrkan.

Kyrkoherde Stenborg tänkte att han kunde göra sig en hacka på alla dessa inventarier, så han började sälja av det som fanns i kyrkan. Så kom han till den unika altartavlan från 1400-talet. Den sålde han för 75 kronor till ornamentsbildhuggare Carl Ahlborn. Denne försökte i sin tur sälja skåpet vidare till Köln.

Tack vare kyrkoforskaren Erik Ihrfors som nu slår larm om alla värdefulla inventarier som är på väg att försvinna, lyckas många ändå räddas och föras till Rings gård och sedan tillbaka till nya kyrkan. Exempelvis en vapensköld från överstelöjtnant Gustaf Westfelt och en brudpäll som var en gåva av Erik Drake från 1649. Dopfunten finns nu också i nya kyrkan. Altartavlan köps tillbaka av Historiska museet och finns nu på länsmuseet i Linköping.

Här på kyrkogården lär en märklig man vila. Det finns en minnesskylt till hans minne. Jon Andersson från Kåverö föddes 1582. Han lär ha varit bonde i 40 år, skomakare i 40 år och torpare i 40 år. Han omnämns i många äldre skrifter och uppteckningar. Han levde under 10 svenska kungar och regenter. Han blev inskriven som soldat under Karl IX. Under 30-åriga kriget var han soldat under Gustav II Adolf. Där blev han sårad. Han gifte sig och fick tre söner. När han avled i fattighuset 1729 hade han upplevt två millenniumskiften. Han blev 147 år och två månader.

På vårkanten en blåsig aprildag 1878 får klockare Johansson son, eller möjligen söner, i uppdrag att kratta och göra fint runt kyrkan. Han får också i uppdrag att elda upp löven. Kanske brister han i uppmärksamhet, kanske tappar han kontroll över elden eller kanske missar han helt enkelt att elden inte är släkt. Denna 27 april antänds i vilket fall sakristians spåntak av gnistor och elden sprids snabbt. Kyrkan brinner ner och bara murarna blir kvar.

Vad som har hänt med kyrkans gravhällar är okänt, exempelvis det Westfeltska gravkoret. Här vilar möjligen flera medlemmar av släkten Westfelt. Överstelöjtnant Gustaf Westfelt har en vapensköld i kyrkan. Hans familj har en spännande historia. Hans far Anders Westeman, adlades med namnet Westfelt till Lundby i Å socken. Brodern Anders erhöll permission att resa utomland men kom aldrig tillbaka. Brodern Erik satt fången i Pirantin i Ukraina 1708 och kom inte hem förrän 1722. Brodern Claes och systrarna Maria, Elisabet och Brita Christina dog alla i pesten 1711. Kanske låg de begravda här. Det är ingen som vet. Gustaf själv blev också tillfångatagen i Perevolotjna 1709, men rymde och kom hem 1715. År 1736 gifter han sig med kyrkoherdedottern Catharina Elisabeth Wrangel från Kuddby. Deras barn är födda på Lundby. Troligen låg Gustaf begravd i den Westfeltska graven.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.