Barnhusbarnen i Stockholm var under 1800-talet många och eftersom de sedan placerades ut i vårt avlånga land är det många släktforskare som hittar något av dem i sitt släktträd, så också jag.
Stiftelsen Allmänna barnhuset grundades redan 1633 och det första barnhuset byggdes vid Barnhusgatan nära Norra Bantorget . Det kallades före 1785 för Stora barnhuset. Barnhuset var en byggnad som bestod av två våningar. På den första våningen fanns plats för 150 barn som var fördelade på tre större salar. I perioder fanns dock fler barn på barnhuset, som mest det dubbla. På andra våningen låg kyrksalen och även bostad för prästen. Barnhuset låg sedan på samma plats i 250 år. 1885 flyttades det till Norrtullsgatan. Allt enligt stiftelsens hemsida, även fortsättningsvis kommer uppgifterna från samma sida, om inget annat uppges.
På 1600- och 1700-talet var barnamord en vanlig företeelse i Sverige. Många tingsprotokoll vittnar om mödrar som fött sina barn i lönn och sedan bragt dem om livet. Straffen var hårda för dessa mödrar och tron på spökbarn, mylingar, som kräver hämnd var vitt utbredd, men trots det var skammen, att föda ett barn utanför äktenskapet, värre.
År 1778 utfärdades ”Barnamordsbrevet” för att minska antalet barnamord. Det gav ogifta mödrar rättigheten att få sitt barn inskrivet som ”fött av okänd mor” i kyrkoboken. Barnet lämnades sedan oftast till en institution.
År 1800 kom en tilläggsinstruktion till Barnhuset, också med syftet att minska antalet barnamord. Enligt den fick Barnhuset ta emot ogifta mödrars barn och andra fattiga barn, om de inte var ”lytta och ofärdiga”. Många kvinnor hade inte någon annat val än att lämna bort sitt barn. På 1880-talet föddes vartannat barn i Stockholm utom äktenskapet och de flesta av dessa lämnades bort.
I en artikel publicerad i Populär Historia (nr 8/2002) berättas om barnhemmet att det före 1785 rådde miserabla förhållanden. År 1757 dog en fjärdedel av de barn som skrevs in på barnhemmet. Många dog av olika sjukdomar som koppor, difteri eller ”kräfta” (cancer), men också genom olyckor. En pojke föll från tredje våningen och två flickor dog vid en olycka i mangelboden.
1785 slås Stora barnhuset ihop med Lilla barnhuset och blir Allmänna barnhuset. Ihop med detta ändras barnhusets inriktning. I enlighet med de ideal som nu rår i samhället ska barnen istället placeras i fosterhem på landsbygden. Där ska de arbeta i jordbruket, istället för i fabrikerna i stan. Det anses både hälsosammare och framför allt billigare. Det blir prästernas uppgift att skaffa fosterhem till barnen. Kraven på fosterhemmet är att de ska fostra, föda, klä barnen och undervisa dem i kristendom. Barnen är skyldiga att lyda och utföra de sysslor som är skäliga för ett barn.
Flickorna är populärast som fosterbarn för de kan utnyttjas till allehanda sysslor som att städa, tvätta, bära ved, mata djur och mjölka. Sådana uppgifter anses inte lämpliga för pojkar och det ställs också högre krav på att de ska få undervisning. För att locka fosterföräldrar att ta emot pojkar får de bättre betalt för dem.
Långt ifrån alla fosterhem når dock upp till denna standard. Fattigdom var sällan en anledning till att ett fosterbarn flyttas från en familj, likaså var det inte så noga med smuts eller ohyra. Däremot ses det inte med blida ögon om det upptäcks religiösa eller sedliga avvikelser. Trots hoppet om att barnen skulle få det bättre fortsatte dödligheten att vara hög bland barnhusbarnen, runt en tredjedel avled innan ett års ålder.
År 1839 görs en jämförelse av Allmänna barnhuset med andra barnhus i andra länder. Rapporten visar på många missförhållanden. De sjuka barnen bor i fuktiga källarsalar utan dagsljus. Sängarna är smutsiga och fulla av ohyra. Madrasserna ofta mögliga. Barnens kläder är mörkfärgade så att inte smutsen syns. Tillgången till vatten är begränsad och räcker inte till den vardagliga hygienen. Systematiska kontroller av maten existerar inte.
Frans Johan Fischer föds 1823 i Stockholm, men jag har fortfarande inte hittat hans födelsenotis i någon av Stockholm födelseböcker. Länge visste jag inte mer än att han 1835 lämnas på Allmänna barnhuset av sin mor gardistänkan Brita Catharina Fischer.
Troligen föds han på Allmänna barnbördshuset, och får följa med sin mor hem, om jag har hittat rätt sida i arkivet.
Till slut hittar jag familjen i Göta livgardes församling, tack vare Arkiv digitals personsök.
Modern heter Brita Catharina Waxbom, innan hon blir änka, och Frans Johan är ju troligen hennes nionde barn. Bara tre äldre syskon finns i livet dock. Fadern heter Anders Fischer och var tidigare gardist vid Göta livgarde.
Åren från sekelskiftet är en turbulent tid i Stockholm, så vi backar bandet och börjar lite tidigare än Frans Johans födelse.
Gardist Anders Fischer, nr 54, är inskriven i Göta livgarde, ett infanteriförband som är en del av Kungliga Majestäts Liv- och Hustrupper. Verkar mellan åren 1809-1839. Förbandsledningen är förlagd i Stockholm.
Anders Fischer gifter sig med Brita Catharina Waxbom år 1812. Samma år föds deras första barn, som dör i späd ålder. Året därpå föds nästa barn, som går samma öde till mötes. Den 25 april 1814 föds sonen Anders August och 7 april 1816 föds sonen Johan Gustaf.
År 1818 flyttar familjen från Göta gardesförsamling. I noteringarna står det att Anders Fischer fick avsked redan 1814, men flyttar först 1818 till Johannes. Varför flyttar de först 1818? Förklaringen kan vara enkel! 1809 avsätts Gustav III:s son Gustav IV Adolf efter att han lett Sverige in i ett krig där de förlorade Finland. Ny kung blir istället Gustav III:s gamla och sjuklige bror Karl XIII. Han har inga barn och det finns ingen tronföljare. Sommaren 1809 beslutas att kungaparet ska adoptera den danske prinsen Karl August och detta sker i januari 1810. Men redan i maj avlider prinsen plötsligt, när han ramlar av en häst, men misstankarna att han förgiftats gror. En av ryktesspridarna sägs vara Karl XIII själv. Riksmarskalken Axel von Fersen anklagas för prinsens död. När Karl August ska begravas finns Axel von Fersen med i begravningsföljet. Folket i Stockholm retas upp och Axel von Fersen misshandlas brutalt till döds på Riddarhustorget. Upploppet hade kunnat stoppas av militären på Karl XIII:s order, men han förblir passiv. Finns Anders Fischer med bland soldaterna när detta händer?
Vid riksdagen 1810 ger kungen sitt samtycke, om än med viss tvekan, till att adoptera en fransman vid namn Jean Baptiste Bernadotte och redan i oktober 1810 kommer han till Sverige. Den 2 november gör han sitt högtidliga intåg i Stockholm och 5 november avlägger han trohetseden och adopteras under namnet Karl Johan. År 1818 dör kung Karl XIII och kronprinsen blir kung Karl XIV Johan. Kanske är det detta faktum att Sverige får en ny kung som gör att Anders Fischer måste flytta från gardesförsamlingen.
Frågan är också var Anders Fischer befann sig innan han gifte sig? Min farmors syster sa alltid att han kom från Tyskland. Men det kan också ha varit så att han militär även innan och tillhör änkedrottningens regemente, som är föregångaren till Göta livgarde. Detta regemente har sin övningsplats på fästningen Sveaborg utanför Helsingfors i Finland fram till 1808. Denna fästning började byggas 1748 och är genom tiderna Sveriges dyraste försvarsprojekt. Denna byggnation är sedan 1991 med på Unescos världsarvslista. Vid Finska kriget 1808 finns änkedrottningens regemente på plats här. Anders Fischer är då 23 år, alltså kan mycket väl ha varit inkallad. Det är på grund av att Sveaborg kapitulerade som Sverige förlorade Finland och att den svenske kungen avsätts.
Den 2 augusti 1820 föds dottern Christina Charlotta Wilhelmina och hon bör vara det sjunde barnets om jag ska våga tro på Allmänna barnbördshusets anteckningar. Åttonde barnet vet jag ingenting om, men den 11 september 1823 föds det nionde barnet, sonen Frans Johan, min farmors farfars far.
Den 1 maj 1824 dör den afskedade lifgardisten Anders Fischer av lungsot, alltså tuberkulos, 39 år gammal. Han efterlämnar sig änkan och de fyra barnen, det äldsta 10 år och det yngsta bara 9 månader. När han dör bor familjen i kvarteret Norrtälje i Hedvig Eleonora, eller så är de möjligen på väg att flytta dit. 4 maj 1824 står det att gardistänkan Brita Catharina Fischer flyttar till Hedvig Elonora med sina fyra barn.
Redan året därpå, eller möjligen i samma veva, flyttar Brita Catharina igen med sina barn, till kvarteret Sandberget i Adolf Fredriks församling. Här finns hennes födelsedatum med. Hon är född den 3 november 1777.
Från omkring år 1827, bor modern Brita Catharina med sina fyra barn Anders August, Johan Gustaf, Christina Charlotta Wilhelmina och så Frans Johan eller Johan Frans som det står här, i kvarteret Wedbäraren i Hedvig Eleonora. Hon omnämns även här som gardistänka.
Anders August bor med sin mor en period under åren 1832-34, men här saknas resten av syskonen. Var är dom? Är det för att de minsta är omyndiga? Anders August står som murarelärling. Han är också inskriven vid Svea artilleriregemente i Stockholm, första batteriet, 1831-41. Sonen Johan Gustaf är också inskriven vid Svea artilleriregemente i Stockholm, första batteriet, åren 1831-41 och 41-50.
Första hälften av 1800-talet innebar stagnation för Stockholm. År 1810 har staden 71 000 invånare. Missväxt hade gjort att många flyttade till staden, men trångboddhet, svält och bristande hygieniska förhållanden gör att dödligheten är stor. Medellivslängden är endast 20 år för män och 26 år för kvinnor. 1839 beräknades och uppskattades antalet fattiga i Stockholm till omkring 13 000 personer, nästan var sjätte invånare.
I augusti 1834 bryter en omfattande koleraepidemi ut i Stockholm. Koleran sägs ha kommit med tullaren Emanuel Malmberg som tar med sig smittan från Hull i England där han inspekterat ett fraktfartyg. Sjukdomen sprids i förorenat vatten och är svår att stoppa på grund av bristande hygien och dåliga bostadsförhållanden. De sjuka avlider i så snabb takt att kistor och gravplatser inte räcker till. Sjukdomen ebbar ut först i oktober. Rädslan för en ny epidemi är stor bland Stockholms invånare. Kanske är det därför Brita Catharina bestämmer sig för att lämna in sin son på Allmänna Barnhemmet?
1 juni 1835 lämnas, i vilket fall, Frans Johan in på barnhemmet. Han är då nästan 12 år. Redan samma år hämtas 6 barn från barnhemmet och flyttas till olika gårdar i Ringarum. Det är den nygifta sockenskräddaren Nils Eriksson och hans hustru Maja Stina Ringdahl i Nysätter under Måsebo (Mossebo) som tar sig an att uppfostra Frans Johan. Frans Johan blir kvar i Östergötland resten av sitt liv, men det är en annan historia.
Fröken Sissi 