Enligt Lofta sockenstämmoprotokoll sprack storklockan i Lofta kyrka den 4 december 1822. Denna storklocka är känd vida kring för sin fantastiska historia.
För många hundra år sedan fick Lofta socken sin första kyrka. Ni vet den som jätten Puke ogillar så skarpt. Läs den historien HÄR. Den var från början försedd med små kyrkklockor som inte ljöd så högt över bygden. Det oroade sockenborna som gärna ville att kyrkklockornas klang skulle höras långt för att skrämma bort jättar och troll och annat oknytt. En klockgjutarmäster från Stockholm kontaktades som skulle gjuta en ny, imponerade klocka.
Han överlät dock gjutandet åt sin gesäll, som skulle avlägga sitt mästarprov. Gesällen anlände till Lofta och till slut kom han så långt att metallen, i den tillfälliga smältugnen, var redo för att gjutas. Men han var mycket bedrövad och rädd för att misslyckas. Han klagade tyst för sig själv.
Då kom ur skogen ett skirt, vackert och vänligt väsen. Det sägs att hon såg ut som en ängel. Hon log vänligt mot gesällen, tog av sig sin guldring och kastade den i gjutformen. Samtidigt som hon kastade den sa hon: ”Så sant som jag är mö, skall denna klocka höras till Danmarks ö”.
Gjutningen lyckades naturligtvis över förväntan. Klockan placerades i klocktornet och när klockan provades slog alla av häpnad. Ljudet hade både magnifik styrka och magisk klang. Ryktet om denna fantastiska storklocka spreds som en löpeld över hela vårt avlånga land och nådde även klockgjutarmästaren i Stockholms öron.
Han greps av den vildaste avundsjuka och kastade sig upp sin häst iförd en riddares rustning. I Lofta mötte han sin forne gesäll och stack ner honom med sin spetsiga lans. Han lämnade gesällen i diket och försvann spårlöst.
Klockan gjorde sitt jobb väl och skrämde bort varenda väsen i Lofta socken och även grannsocknarna. Men efter ett tag började sockenborna att klockans klang var lite väl hög. Det borrades ett litet hål i klockan som fylldes med bly.
Denna historia finns i flera varianter, men många gamla Loftabor har intygat dess äkthet. C.O. Ekblad och Comp. i Västervik nedtecknade en variant 1903.
Fröken Sissi 