Jungfrun Catharina ”Karin” Klingia och Skärkinds kyrka

År 1652 föds en liten flicka i Skärkinds prästgård. Hon får namnet Catharina, men som så många andra får hon ett smeknamn och kallas Karin.

Där inne bland ekar och vitsippor
ligger Skärkinds prästgård.

Fadern, Magnus Nicolai Klingius, har sedan ett år tillbaka varit kyrkoherde i socknen. Modern heter Anna Bjugg och är dotter till biskopen i Viborg Petrus Bjugg och biskopsdottern Maria Kylander. Mer om dem HÄR!

Fadern, Magnus, är son till handelsborgmästaren i Norrköping Nils Jonsson och Elisabeth Jespersdotter. Mer om dem kan du läsa HÄR!

Magnus skickas 1632 till Uppsala för att studera. I Uppsala bor han tillsammans med Johannes Petri Moretus, som också kommer från Norrköping. Dock verkar de ha haft lite för festligt och lite för hetsig humör, de där två. I februari 1645 ska dessa två herrar ha fört ett förskräckligt liv ovanför Johan Ödlas kammare. Ödla blir ilsken och säger åt dem att vara tysta, men det har han inte mycket för. När Magnus sedan går ner får han en örfil av Ödla och detta blir upprinnelsen till ett rejält bråk. Magnus och Ödla börjar slåss och Moretus kommer till undsättning. Han slår Ödla rätt illa, kastar upp han ena toffel på taket och spikar fast den andra på dörren. Moretus relegerades i två år efter den här händelsen. Kanske inte bara den förresten för det har hänt flera incidenter tidigare. Troligen fick också Magnus lämna Uppsala efter detta. Men båda herrarna klarade sig hyfsat i livet i alla fall. Moretus gifter sig med Magnus syster Maria, blir befallningsman på Johannisborgs slott och senare borgmästare i Norrköping.

Magnus fortsätter sina studier i Åbo, arbetar som lektor på gymnasiet i Viborg, blir fil. doktor i Greifswald och är lektor på Linköpings gymnasium 1649, innan han kommer till Skärkind. Det är troligen i Viborg han träffar sin blivande fru Anna Bjugg. De gifter sig 1647 och lilla Karin är troligen deras första barn. Det finns uppgifter om att hon ska vara född i Kuddby, men det verkar inte troligt (hon finns inte med i dopboken där) eftersom fadern är kyrkoherde i Skärkind. Nu är Skärkinds dopbok lite rörig och jag har inte heller hittat henne där. Jag undrar vem som antecknade i den, kyrkoherden Magnus kanske.

Från allén skymtar långt bort
Skärkinds gamla kyrka.

Lilla Karin får sedan syskonen Per (f. 1655), Lisbeth (f. 1658), Elin, Jesper (f. 1663) och Jonas (f.1665). Karin får växa upp i prästgården i Skärkind. När hon är 14 år får fader en ny tjänst som kyrkoherde i Kuddby och prost i pastoratet. Han dör dock samma år. Karin ska dock snart komma tillbaka till Skärkinds prästgård.

Skärkind är en gammal bygd och enligt sägnen bland sockenborna kommer namnet jungfrun Skära. Hon var av jättesläkt och hjälpte till att bygga den första stenkyrkan. I kyrkan fanns en altartavla föreställande Jungfru Marias himlafärd. Den ska vara skänkt av Vångasonen och biskopen Henrik Tideman. Hans vapen stod i fönstret bakom altaret och hans namn lär ha varit målat i korvalvet. En karmstol ska ha tillhört biskop Brask.

Idag finns bara koret kvar av den gamla kyrkan. Jungfru Skära bodde där skollärarbostaden sedan kom att ligga och det sägs att hon är begravd under en sten i trädgården. Bland de saker som finns bevarade från den gamla kyrkan är ett stort revben som sägs komma från jungfru Skära. (Professor Retzius undersökte benet, på sin tid, och trodde sig veta att det kom från en Späckhuggare. Det finns sägner om en valfisk som strandade i Finska skären och benen spreds över landet och togs för jätteben.)

Vid Skäras kyrka sattes upp kyrkklockor i en klockstapel. Tänk om stackars Skära vetat det. Kyrkklockor är nämligen det värsta jättar vet. Hon slungar två ofantliga stenar mot sin kyrka, men missar. Stenarna hamnar på ett gärde tillhörande gården Alvestad.

Skärkinds gamla kyrka används fram till 1856 och är då en av de äldsta i Sverige. Det är här Magnus Klingius arbetar som kyrkoherde. Efter att flyttar till Kuddby efterträds han 1669 av en ung präst vid namn Magnus Nicolai Sommelius. Han har fått sitt namn efter sjön Sommen i Malexander. Gården där han växte upp heter Somvik.

Den 2 februari 1670 gifter sig denne nye kyrkoherde med den artonåriga Karin och hon kommer tillbaka till prästgården. Han är trettiotvå, så frågan är om han var så ung för henne?

Tre år senare föds sonen Magnus. Han dör i Skärkind, tjugotvå år gammal. Sedan kommer barnen i tät följd, så där som de gärna gjorde på den tiden. Många av dem levde inte till vuxen ålder. Sigrid (1674, dog som sjuåring), Nils (1677, dog 22 år gammal), Anna (1678), Samuel (1680, död året därpå), Catharina (1681, dog 17 år gammal), Daniel (1682), Sigrid (1684, död samma år), Johan (1686), Carl (1687, död samma år), Gustaf (1688) och så Nicolaus med oklart födelsedatum, men han dog 1699, så inte heller han nådde vuxen ålder. Tolv barn på ungefär femton år.

Fyra barn överlevde sin mor och far. Dottern Anna och sönerna Daniel, Johan och Gustaf.

År 1701 dör Magnus Nicolai Sommelius och Karin blir ensam med de fyra barnen. Anna är tjugotre och säkert utflyttad.

Daniel är nitton och ska snart skickas iväg för utbildning. 1703 är han fadder vid ett dop tillsammans med sin syster Anna. Faddrar vid samma dop är också Pehr Hansson och Jacob Schuuts hustru (Kerstin) i Herseberga. Daniel prästvigs och blir komminister i Kuddby. 1724 gifter han sig med jungfrun Margareta Björn, född 1705 i Kuddby. Fadern är förre komministern i Kuddby, Petrus Björn. Daniel och Margaretas dotter Maria Elisabeth ska få fortsätta den här historien strax.

Johan är femton, när fadern dör. Han blir 1716 rådman i Malmö. Gustav är tretton. Han blir postmästare i Lund 1717, sedan rådman, stadsnotarie och borgmästare. Johans son, Karins barnbarn, skulle komma att uppfostras hos farbror Gustav och anses besitta en stor och omfattande kunskap. Han blir både docent, akademiadjunkt, rektor, professor och bibliotekarie vid Lunds universitets bibliotek. Under hans tid växte biblioteket från 11000 till 18000 volymer.

Karin bor kvar i Skärkind och dör här den 8 maj 1720. Hon är min farfars farmors mormors farmors farmor.

Men så tillbaka till Maria Elisabeth Sommelius, även hon barnbarn till Karin. Historien om Skärkind är inte riktigt färdig ännu.

1753 prästvigs Skärkindssonen Adam Hertzman. Han är son till bonden Olof Svensson och Kerstin Persdotter (ev. Hertzman) och dotterson till ovannämnde rusthållare Pehr Hansson på Herseberga gård och hans hustru Kerstin Jacobsdotter Schuut. Rusthållare Pehr Hansson är anfader till släkterna Hertzman, Wallberg och Wallenberg. Adams kusinbarn är Linköpingsbiskopen Marcus Wallenberg som i sin tur är anfader till hela Wallenbergkoncernen.

Adam gifter sig den 22 november 1754 i Skärkinds kyrka med jungfrun Maria Elisabeth Sommelius. De bor i Kätterstad och Adam är vice pastor och adjunkt i Skärkinds pastorat. De får åtminstone en son Per-Olof Hertzman.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.