Gruvstuguleden i Hällestad

Dagens vandring går av stapeln vid Hällestad bergslag. Leden kallas Gruvstuguleden och är ca 4 km lång. När du vandrar den möts du av många lämningar av bergsbruket. Det finns också en kort led runt Storgruvan.

Gruvstugan
Storgruvan

Bergslagen i Hällestad är gammal, ingen vet egentligen när bergsbruket började, men det finns källor som tyder på att det var igång redan i slutet på 1200-talet. Tidiga källor beskriver det ”östra berget”, men ingen vet var det låg. Bergslagstriangeln räknas som det västra berget, men var det östra låg är en gåta. Kanske är det bergslagen i Hällestad och Vånga som är det östra berget. rent geografiskt skulle det kunna fungera. Men Östergötlands bergslag är inte riktigt erkänd som bergslag, så det finns många som motsäger sig detta. Men bergslag är det, med bergslagsprivilegier, så varför inte…

För att bedriva bergsbruk krävdes stora mängder skog. Malmen bröts i gruvorna med en metod som kallas tillmakning. Det betyder att berget hettades upp så det blev sprött och malmen kunde sedan hackas bort.

Efter det värmdes malmen upp i hyttorna med hjälp av träkol. Temperaturen i hyttorna ökades till malmen blev flytande och sjönk till botten. Tackjärnet, som bildades i hyttorna, måste sedan värmas upp igen i hammaren för att omvandlas till smidbart järn eller stål.

Bredgruvan är troligen den äldsta gruvan i Hällestad. Den övergavs redan i slutet av 1500-talet. Här finns en gruvgång, en ort, som går att besöka. Orten kallas gruvgubbens kammare. Det var nämligen så att i Hällestad visade sig gruvfrun eller gruvrået som en liten, grå gubbe, gruvgubben. Det gällde att hålla sig väl med gruvans rådare om man ville hitta järnmalm. Innan man gick ner i gruvan knackade man tre gånger för att förvarna att man var på väg. Sedan var det absolut förbjudet att skrika, svära eller vissla i gruvan. Då blev gruvgubben ond. Och blev gruvgubben ond, då hittade man ingen järnmalm.

Malmen i Storgruvan började brytas i mitten av 1600-talet. Men vattnet i gruvan ställde till problem. För att få hjälp med hur vattnet skulle pumpas undan tog bergslagsbönderna hjälp av, en av den tidens stora mekaniker, Christopher Polhem.

​Christopher Polhem föddes 1661 på Gotland. Hans pappa var från Ungern men hade lidit skeppsbrott och hamnat på Gotland. Hans föräldrar dog tidigt och han flyttade till sin farbror i Stockholm. Han blev mer och mer intresserad av teknik och mekanik. Han inredde en verkstad med verktyg och modeller.​

​Så började han studera vid Uppsala universitet och under sin tid där lyckades han laga Uppsala domkyrkas  astronomiska ur som varit trasigt i tvåhundra år och det spred sig vilken fantastisk mekaniker han var.​

​När man skriver måste kunna alfabetet för att skriva ord. Är man​ mekaniker måste man kunna mekanikens alfabet för att skapa maskiner. Så tänkte i alla fall Polhem! Bokstäverna i Polhems mekaniska alfabet var de sammanlagt 80 enkla maskinerna (skruven, hävstången, spiralfjädern mm) som då var kända.​

​Polhem fascinerades av praktiska, mekaniska problem och lämnade​ dem sällan olösta. Han har kallats ”svenska mekanikens fader” och ”Sveriges Leonardo DaVinci”.​

​En annan teknik som Polhem intresserade sig för var konstruktionstekniken​ av stocken. Stora mängder av trästockar, balkar och pallar av trä​ behövdes till gruvmaskiner, byggnader och slussar. Det var viktigt att ​veta hur stora tyngder dessa konstruktioner kunde bära upp. Polhem​ utarbetade därför ett sätt att bestämma vikten av en stock eller en balk​ utan att använda våg.

Nu höll det dock på att bli så att Christopher Polhem aldrig blev den svenske mekanikens fader, å allt på grund av Storgruvan i Hällestad. Han gjorde sällan några ritningar till sina maskiner, istället byggde han en skalenligmodell som han sedan byggde maskinen efter. Det finns ingen modell av Storgruvans pump och ingen ritning heller för den delen. De är borta för länge sedan. I sju år försöker han få sin pump att fungera, men det uppstår hela tiden problem. Problem som han skyller på bergslagsbönderna. Kanske hade han rätt! De hade aldrig velat ha Polhems hjälp. De menade att om det kom in vatten i gruvan var det ett tecken från gruvgubben att sluta arbetet.

Polhems dom över Hällestadbönderna var i vilket fall: ”ett förtretligare, hatfullare, försmädligare och förargeligare folk skall näppeligen finnas under solen än i Hällesta bergslag”.

Men även om Polhems pump aldrig kom att användas eller ens fungera fick han upprättelse. I slutet av sitt liv byggde han om slussen i Stockholm. Den fick namnet Polhems sluss och ersatte drottning Kristinas sluss från mitten av 1600-talet. Polhems sluss hade, när den var i bruk, totalt fyra torn med slussportar på båda sidor och en bro som gick över. När Slussen renoverades 2013 hittades resterna av Polhems sluss. Han var 83 år när arbetet påbörjades och dog fyra år innan slussen var färdig den 2 maj 1755.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.