Hägerstads gamla kyrka och Cathrine Sophie Hertzman

Här i Hägerstad blev Per Olof Hertzman kyrkoherde 1810. Med sig till prästgården hade han sin familj, sin hustru jungfrun Catharina Maria Fröling och deras barn Christina Maria (17 år), Cathrine Sophie (14 år), Per Johan (10 år), Anna Charlotta (8 år), Anders Olof (6 år) och Gustava Carolina (4 år). Yngste sonen Carl Jakob är född i Hägerstads gamla prästgård 1811.

Kyrkan där Per Olof predikade om söndagarna finns fortfarande bevarad. Den ursprungliga kyrkan byggdes i gråsten i slutet på 1100-talet eller början av 1200-talat. Under medeltiden byggdes den till åt öster så den blev 33 meter lång. I slutet av medeltiden uppfördes ett vapenhus i trä på långhusets södra sida. I början på 1600-talat byggdes koret om så det fick samma bredd som långhuset.

1608 försåg Matz målare från Linköping kyrkan med nya kalkmålningar. På södra långhusväggen finns en målning som föreställer S:t Göran och draken med den borg i bakgrunden där prinsessan var inspärrad. Matz målare dekorerade även taket med många olika scener ur gamla testamentet. Tyvärr finns inte så mycket av dessa målningar bevarade.

Carl Fredrik Broocman besökte kyrkan i mitten på 1700-talet och han berättar att kyrkan har två altartavlor. Den ena, den till höger, är skänkt av greven Jacob Spens och kommer ursprungligen från Grensholms hovkyrka. Hägerstads gamla kyrka var redan utdömd när Per Olof arbetade här, men den nya kyrkan stod inte färdig förrän 1866.

Per Olofs farmor och farfar bodde på Herseberga gård i Skärkind och från dem härstammar alla Hertzman, Wallberg och Wallenberg. Per Olofs sysslings son var Andre Oscar Wallenberg, grundare av Stockholm Enskilda Bank (SEB) och det Wallenbergska finanshuset.

Men den som den här historien ska mest handla om är min farfars farmors mormor jungfrun Cathrine Sophie Hertzman, Per Olofs näst äldsta dotter.

Hon föddes på Ceciliadagen, den 22 november 1796, i Motala, där hennes far då var komminister.

Samma år som Cathrine Sophie föddes, blev Gustav IV Adolf myndig. Fem år tidigare hade hans far Gustav III blivit skjuten, på en maskeradbal och dött 13 dagar senare, bara 46 år gammal. Gustav IV Adolf kröntes till kung den 3 april 1800.

Åren 1798 och 1799 var förskräckliga år och räknas som nödår. Detta gjorde att kungen kallade till en riksdag i Norrköping år 1800.

Gustav IV Adolf stora hat mot Frankrike var en protest mot faderns stora kärlek mot samma land. Han skyllde faderns död på denna kärlek. Men det satte honom i klistret och 1809 avsattes han som kung. Hans efterträdare blev hans farbror Karl XIII. Karl XII hade inga biologiska barn som överlevt, utan adopterade den danske prinsen Karl August. Denne ramlade dock mycket olyckligt av sin häst och dog. Många trodde att han blivit förgiftad av Axel von Fersen. När den danske prinsen skulle begravas var Axel von Fersen med. Folk omkring begravningsföljet blev alldeles galna och började kasta sten på Axel. Det gick så illa att han dog.

Karl XIII adopterade istället Jean Baptiste Bernadotte som istället blev svensk kung under namnet Karl XIV Johan.

Men nu tillbaka till familjen Hertzman. Cathrine Sophie var som sagt nummer två i barnaskaran. Systern Christina Maria var tre år äldre. Christina Maria föddes bara tre månader efter föräldrarnas giftermål den 5 februari 1793. Det finns anledning att tro att det var bråttom. Ett barn utanför äktenskapet gick inte alls för sig. Ett oäkta barn och dess mor hade inget som helst skydd från samhället. De skulle bli utstötta ur kyrkans gemenskap. Det värsta tänkbara i en tid när församlingen var det enda tryggheten som fanns.

Men historien skulle komma att upprepa sig. 1815 kom den 20-årige drängen Johannes Larsson för att arbeta i prästgården. Kan det ha varit så att den 18-åriga Catrine Sophie faktiskt blev förälskad i denne pojke? Det får vi aldrig veta! Det vi vet är att hon blev gravid någonstans kring jul 1816.

Som jag tidigare skrivit var detta bland det värsta en ung flicka kunde råka ut för. De alternativ som fanns var ofta hemska. Att leva ensam, ogift med ett oäkta barn, ja för så kallades de, var extremt svårt. Var barnets far dessutom gift var det straffbart. Många unga flickor försökte därför desperat bli av med barnet de bar på. De gjorde allt för att dölja sin mage. I desperation kunde de skrapa av fosfor från tändstickor och äta det eftersom det sades fördriva foster. Resultatet blev dock oftast att även flickan dog. Dessa tändstickor förbjöds 1901.

En del gömde sin mage och födde sitt barn i hemlighet. Barnets dödades sedan och gömdes. En del barn lämnades till änglamakerskor. En fostermamma som inte tog hand om barnen, utan lät dem dö. Straffet för barnamord var döden.

Folktron under denna tid var också mycket stark. Barn som dödats blev den värsta sortens spöken, mylingar. Dessa spökbarn kunde finnas under golvplankor eller i uthus och folket var ohyggligt rädda för dem. För de var ute efter hämnd! Astrid Lindgren berättar om det i Emilböckerna där Lina blir hysteriskt rädd när hon tror att hon ser en myling.

Catrine Sophie förlovade sig med Johannes och de gifte sig i december 1817. Då var sonen Lars Magnus redan född. Catrine Sophies far dog i maj 1817, undrar om han visste om dotterns tillstånd?

Johannes var fattig och de flyttade runt mycket. Ibland hade han ingen anställning. Tio år senare föddes dottern Mathilda Charlotta.

Cathrine Sophie dog utfattig i en backstuga i december 1875.

Två av hennes bröder blev kyrkoherdar och den tredje sergeant. Man kan gissa att deras liv såg annorlunda ut.

Efter Per Olof Hertzmans död blev hans styvbror Johan Henrik Rosvall kyrkoherde i Hägerstad och flyttade in i prästgården. Under hans tid i prästgården fanns en piga som kallades gamla Maj Lena. Hon brukade berätta sagor för den nye kyrkoherdens två döttrar, när de satt kring spisen och spann på spinnrocken. När den äldsta dottern blev gammal skrev hon ner sagorna ur minnet och de finns därför bevarade än idag.