Det var en gång för länge sedan en munk som var på väg från Göteborg till Vadstena. När han kom ridande nedanför Fjällboberget höll han in sin häst och lyssnade uppmärksamt. Han tyckte att han hörde musik från berget.

Han band sin häst vid ett träd och smög sig närmare berget.

Berget hade öppnat sig och visade en stor grotta. Där inne hade trollen fest. Munken hade aldrig sett något så vackert i hela sitt liv. Det skimrade av guld, gnistrade av ädla stenar och glittrade av silver. Trollguldet drog honom närmare och närmare grottan.

Plötsligt var det som om förtrollningen bröts och munken förstod att han var i fara. Då tog han korset som han hade om halsen och slungade det rakt in bland trollen.

Det hördes en dov klang och ett öronbedövande dån. Munken förlorade medvetandet.
När han vaknade igen var trollen försvunna och berget hade stängt sig. Av grottan syntes inte ett spår. Berget reste sig mörkt och tyst framför honom. Munken trodde först att han drömt alltihop.
Men han reste sig fick han syn på en stor silverbägare vid sina fötter. I bägaren låg det kors som han slungat in i grottan.

Den silverbägaren som munken fick med sig från sitt äventyr tog han med sig till Vadstena och den lär finnas i klosterkyrkan än idag.
