Stalpet är södra Sveriges högsta vattenfall med sina 20 meters fallhöjd. Idag består det av ett större och ett mindre vattenfall i Svartån.
Namnet kommer av det äldre namnet för stup – stalp. Stupet och den ravinen där Svartån rinner fram bildades under den senaste istidens slutskede, för omkring 12 000 år sedan. I ravinen har man hittat stenåldersverktyg och man tror att platsen kan ha använts som kultplats.
På 1700-talet anlades en kvarn här vid vattenfallet och det var aldrig dåligt med vatten. I perioder med torka när mindre vattenfall stannade, så kom många resande långt ifrån för att mala sin säd. I kvarnkammaren kunde de få övernatta, där fanns sängplats, stolar och bord. Vid sådana tillfällen var kvarnen igång dygnet runt.
Man vet att det har funnits två större och två mindre vattenhjul som drev runt ett par kvarnhjul, en stålsikt och ett verk för korngryn.
För alla som läst Barnen i Bullerbyn av Astrid Lindgren så vet ni att vid kvarnen, vid fallet i bäcken eller ån, där bor Näcken (ibland kallad kvarngubben). Näcken försöker lura ner människor i vattnet med sitt vackra fiolspel och dränka dem. Mest gäller det att se upp på kvällarna. Nu för tiden brukar man säga, att han sitter där vid bäcken alldeles naken (eller näck), men längre tillbaka var han klädd i grått, mera som en tomte eller vätte.
Näcken var en otroligt skicklig fiolspelare och det hände att människor sökte upp honom för att han skulle lära dem att spela. Det gällde dock att passa sig, för somliga melodier som Näcken lärde ut, gick inte att sluta spela och människorna som hörde melodin kunde inte sluta dansa. Både de som dansade och den som spelade drogs ut i vattnet av melodin och drunknade.
Förr i tiden berättades de här historierna om Näcken för barnen för att de skulle akta sig för vattnet. Nästan ingen kunde simma och skulle de trilla i vattnet var det troligt att de drunknade.
För att skydda sig mot Näcken kan du spotta framför dig, sticka en kniv i sanden på stranden eller kasta i en sten i vattnet utan att den plaskar.
Fröken Sissi 