Nääs – byn som försvann

Någonstans ute på Ribbingsholms stora gärde låg byn Nääs. Fast då var det ju Nääs mark och Ribbingsholm säteri var bara en vanlig by med namnet Haldanstad eller senare Hallestad.

1540 finns i Nääs två skattegårdar och en frälsegård. Frälsegården ägs av fru Anna på Händelö.

Troligtvis byggdes den gården upp på den äng som Eskil Isaksson Banér (gift med Cecilia Haraldsdotter Gren på Grensholm)  fick 1453. Eskil och Cecilia var Gustav Vasas mormors föräldrar. Bonden som brukar gården 1504 heter Jogan Månsson. Skattegårdarna ägs och brukas av Måns och Olof.

1545 är ett stort år för bönderna på Nääs. Det väntas finfrämmande i de låga, omålade husen med torv- eller halmtak. Detta år serveras fogdebröd, ett bättre bröd, som finns på de kungliga slotten och herreöl i stora mängder. Och den som kommer på besök är ingen mindre än Sveriges konung Gustav I (Vasa ). Vi vet, att han är i Norrköping den 13 och 15 augusti och i Stegeborg den 18 augusti. Han är i den vevan också bjuden till byn Nääs. Med sig har han, sin svåger, drottning Margaretas bror, Sten Leijonhufvud och sin kusin, Per Brahe.

I Kristoffers landslag från 1442 står att ”Alle hemman böra humlegård hafwa, och lägge bonde goda rötter till fyratijo stänger hvart år, till dess de blifva tuhundrade vid ett helt hemman.” Och Gustav Vasa talade 1524 om, att det var nyttigt för varje bonde, att ha en humlegård. Och sedan man upptäckte på 1200-talet, att man kunde använda humle till öl, hade det funnit humlestänger på gårdarna runt om i Sverige.

De första nordiska fynden som visar på att det druckits öl och mjöd är från bronsåldern. Det finns flera förklaringar till att öl och mjöd var så populära, till exempel smaken och alkoholen. De dolde den dåliga kvalitén på vattnet och tillgodosåg det stora behovet av dryck till all salt mat. Man behövde dricka oceaner.

Mjöd består till största delen av honung och vatten samt jäst och har en högre alkoholstyrka än öl. Mjödet ansågs besitta en gudomlig kraft som bland annat kunde skänka evigt liv. Det var finare att dricka mjöd och därför dracks det till fest. Öl drack man till vardags..

På två av de tre gårdarna  i Nääs finns ovanligt stora humleodlingar 1640. Båda var på 400 stänger per gård och det är ovanligt mycket.

Och denna by är med sin fantastiska humlegård och storslagna gäster är idag försvunnen. Puts väck! Borta!

1 kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.