Det är en barnvisa av en av våra största barnviseförfattarinnor Alice Tegnér. Den publicerades i ett sånghäfte 1895.
Alice hade läst en dikt av en norsk författare Wilhelm von Braun som inleddes med raden ”liten pilt i fjällskog gick, rosig kind och änglablick…”. Och allt började egentligen med en artikel i norsk tidning i april 1851, som beskrev en händelse i Dalarna året innan.
Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Åh, en kamrat, det var bra se god dag!
Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror, att du tycker om bär.
Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!
Kan ni tänka er? Visan är inspirerad av en verklig händelse. Det var i september 1850 som lille ett-och-ett-halvt-åriga Jon fick följa med sina äldre syskon till skogen för att plocka lingon.
Barnen bodde i byn Sörsjön i Dalarna. Lille Jon kom ifrån sina syskon och mötte en björnhona med två ungar. Han matade ungarna med lingonkvistar. Men små barn blir trötta och Jon och björnungarna kurade ihop sig hos björnhonan och somnade gott. Äldsta systern sprang efter deras mor som skrämde bort björnarna.
Jon Erssons liv fortsatte att vara spännande. När han blev lite äldre emigrerade han till Minnesota i Nordamerika. 37 år gammal träffades han av blixten när han plöjde åkern med sitt fyrspann på sin farm. Den här gången gick det inte lika bra!
En av Sveriges bästa illustratörer har också gjort fantastiska bilder till denna visa, nämligen Elsa Beskow.
Fröken Sissi 