I otaliga IUP:er har jag tillsammans med eleven och föräldern kommit överens om att vi ska arbeta mer med den ”röda tråden” i berättelser. Det är allt bra krångligt, det där! Det är så lätt att föra en berättelse framåt med hjälp av ”å sen så…å sen så…å sen så”, men det är ju inte så roligt att läsa. Det inser ju eleverna också. Men hur ska man då komma ifrån det.
En bra plan är god idé. Hur kan då en bra plan se ut?
Vi hjälpa elever dessa elever med en bra början, en spännande rubrik eller stödord. Vi kan också hjälpa till genom att titta på sagors uppbyggnad. Men alla berättelser är ju inte sagor. Hur ska vi tänka då?
I våras när jag var ute och arbetade i klass igen, hittade jag ett hinderschema på en av väggarna i klassrummet. Det visade sig vara designat av Veronica Grönte och hämtat från hennes skrivhandledning Pennvässaren. Ett superbra hjälpmedel för att eleverna ska lyckas följa den röda tråden i sina berättelser.
Oavsett hur du väljer att lägga upp din skrivlektion kan detta hinderschema hjälpa eleverna. Kanske handlar det om sagor, då är ju starten ganska given och även målet, såklart! Men starten behöver också innehålla en beskrivning av huvudpersonen och miljön som personen befinner sig i. Kanske väljer du istället att skriva en skönlitterär berättelse utifrån en spännande början, eller utifrån en given rubrik.
Men innan eleven sätter igång, att skriva sin berättelse, formulerar hen sin tanke, helt enkelt! Korta stödord under varje rubrik.
Hindren i sagovärlden kan vara många, de förtjänar nästan ett eget inlägg, men de är ju alltid tre eller möjligen sju. Hindret kan utgöras av många saker, tänker jag, ett problem, ett dilemma eller ett äventyr.
Så måste hindret få en lösning, innan det är dags att gå i mål. Lösningarna kan var finurliga aha-upplevelser eller kanske krävs det ett magiskt hjälpmedel för att lösa. Vad vet jag?
Det enda jag vet är, att det är fantastiskt roligt att skriva och jag önskar att varje liten unge skulle kunna få känna den känslan av oändlig fantasi och magi.
Fröken Sissi 