Ute på Vikbolandet i närheten av Östra Husby i Östergötland ligger en gammal gruva, Dalmyra gruva. Troligen började man bryta myrmalm här redan under medeltiden och det är nog från den tiden som gruvan fått sitt namn.
När myrmalmen tog slut började man istället att bryta järnmalm, så kallad svartmalm eller magnetit, ur berget.
Malmen fanns i den gnejs som berget bestod av. Gnejs är en blandning av kvarts, fältspat och glimmer.
För att få loss järnmalmen eldade gruvarbetarna i berget för att det skulle bli sprött, sedan kunde de hacka loss bitar. Dessa bitar hamnade sedan högst upp i en masugn där järnet smältes ned med hjälp av mycket träkol och lite kalk. Det flytande järnet rann ner i botten av masugnen och kunde samlas upp. Nu kallades järnet för tackjärn. Detta tackjärn gick inte att smida. utan behövde bearbetades i en hammarsmedja till stångjärn.
Efter hand lärde man sig att pumpa upp vatten ur gruvhålen. Då blev det möjligt att komma ännu djupare ner. När Dalmyra gruva hade sin glansperiod i början på 1900-talet användes dynamit för att spränga bort sten. Dynamiten förvarades i dynamitkällaren.
Malmen skickades med häst och vagn tre gånger per dag till Kättinge station och därifrån vidare med tåg till Arkösund, för att sedan båt fraktas ut i världen, bland annat till Tyskland.
När gruvan var som störst arbetade 60 personer här. Det fanns två boningshus, bodar, stall, ladugård, fäbod, matkällare och en liten dansbana, icke att förglömma.
Till själva gruvan hörde också flera byggnader, maskinhus, våg, dynamitkällare och smedja.
För att komma över sundet till gruvan får ni ta er med en flotte. Förr fanns här en bro, men den är borta sedan länge.
Tänk bara på att gruvans beskyddare är gruvrået. Det gäller att hålla sig väl med henne. Det är viktigt att hälsa artigt när du kommer fram till gruvan och hon tycker inte om fult språk eller visslingar. Gruvfrun visar sig ofta som en elegant dam i gråa kläder. Hon kan visa var malmen finns om hon är på gott humör, men hon kan också förvrida synen på dig. Gruvarbetare som bara ville ha mer och mer, kunde hon skicka iväg. Hon kunde exempelvis säga att hennes syster bodde i ett berg med dubbelt så mycket malm. När gruvarbetarna sedan sprang iväg för att leta, förtrollade hon dom, så de aldrig någonsin mer hittade malm.
Fröken Sissi 