Brottsplats – sedelförfalskning

Vidare i vår jakt på tjuven i kioskmysteriet. För att friska upp minnet kommer här historien igen.

KIOSKMYSTERIET

Klockan kvart i nio på lördagsmorgonen kommer kioskägaren Marianne Fazer för att öppna sin kiosk för dagen. Hon ser direkt att något är på tok. Dörren till kiosken står på glänt, men låset verkar vara helt. Där inne är allt i oordning. Hon ringer polisen på telefonnummer 112. Hon berättar vad hon heter, var hon är och vad som har hänt. De ber henne vänta utanför och polisen kommer sedan snabbt till platsen.

Inne i kiosken kan polisen säkra ett flertal spår…

1. På kassaskrinet finns flera tydliga fingeravtryck.

2. På golvet ligger en kvarglömd sedel, som det är något skumt med.

3. På sedel finns ett meddelande skrivet.

4. På sedeln finns också fingeravtryck.

5. Precis utanför dörren ligger en urdrucken colaburk.

6. I leran finns ett tydligt fotspår.

Kassaapparaten, där veckans insamlade pengar låg, är tomt, så tjuven har kommit över en större summa pengar.
Marianne lämnade alltid in veckans kassa till banken efter stängning på fredagen, men just den här fredagen blev hon försenad, så banken hade stängt.

Vattenkranen i kiosken hade gått sönder, så Rör-Kalle rörmokare fick komma och laga den. Parkarbetare Påtar-Olle kom förbi och pratade med Marianne och undrade varför hon inte gått hem. Likadant med taxichaufför Rally-Märta. I parken på en bänk satt också den specielle mannen som av alla kallades Rövar-Harry och vinkade till Marianne när hon gick hem. Dessa fyra personer var de enda som visste att det fanns pengar i kiosken just den här fredagskvällen.

Ja, då ska vi se…på golvet ligger en sedel som det är något skumt med. I Sverige är det riksbanken som ger ut sedlar. Det är bara dom som får göra det ingen annan. För att säkerställa att sedlarna är äkta finns det en rad saker som måste stämma. Varje sedel har vattenstämplar, en säkerhetstråd, en del av sedeln syns bara i ett speciellt ljus och varje sedel har ett unikt serienummer.

Här kan du ta en kopia på en sedel (både framsida och baksida) sen kan eleverna få känna skillnaden på pappret och har du tillgång till uv-ljus kan ni också titta på skillnaden.

Sen finns det ju förstås också spännande historier om svenskar som har förfalskat sedlar. Tre av dem kommer här…

Petter Stenberg föddes för ungefär 200 år sedan. Redan som sjuttonåring stod han första gången inför rätten anklagad för att ha förfalskat mynt. Han bodde i närheten av Falkenberg och detta blev centrum för en jättehärva av förfalskningar. Stenberg förfalskade både mynt och sedlar och även andra värdehandlingar under 50 år av sitt liv. Han satt i fängelse i omkring 30 år.

Axel William Nordlander hade en snillrik förfalskarverkstad i en källare i Enskede i Stockholm. När han greps 1927 berättade han stolt om sitt hantverk. Hans sedlar var nästan perfekt gjorda. Men han var smart, tyckte han, för han gjorde inte svenska sedlar utan engelska pund och amerikanska dollarsedlar. Hans hustru var sjuk och sängliggande och visste inget om makens påhitt. Men hon har senare berättat att det var märkligt, att en familj kunde vara så fattiga, när maken tryckte pengar i källaren.

Nordlander hade fotograferat av en äkta sedel och sedan genom en avancerad process skapat en kliché som kunde användas för tryck. Det var dock bara en tillfällighet att Nordlanders verksamhet avslöjades, för experterna kunde inte skilja hans falska sedlar från de äkta.

Nordlanders sätt att trycka sedlar hade kunnat bli något alldeles extra, men han fick inte leva så länge. Han led av tuberkulos när han grep och dog efter bara ett år i fängelset.

Johan Alfred Skogh föddes 28 mars 1864 i Östra Skrukeby i Östergötland. Han studerade en period vid Tekniska högskolan i Stockholm, men greps för sedelförfalskning. Efter att han avtjänat sitt straff utvandrade han till Amerika. Där arbetade han som konstnär och fotograf, men åkte återigen fast efter att ha förfalskat sedlar. Han lyckades rymma från fängelset och gömde sig i New York under namnen Albert Jansson och Albert Brown. Han lyckades bli en respekterad fotograf och hade till och med uppdrag åt kriminalpolisen i Brooklyn. Samtidigt var han efterlyst som trolig upphovsman till skickligt gjorda förfalskningar av många olika länders sedlar. Till slut togs han på bar gärning när han växlade sedlar. Han försökte rymma från platsen och skottlossning uppstod. I tumultet sköt han sig själv och dog några dagar senare. Han fick ett rykte som förfalskarnas konung och han var utan tvekan ett geni. Enligt amerikanska experter var hans 20-dollar sedlar bättre än de graverade originalen.