Under ett halvår av min lärarkarriär arbetade jag på fritidshemmet tillsammans med världens bästa pedagog. Jag lärde mig så otroligt mycket!
På höstlovet ville vi skoja till det lite och hade en spökdag där vi gjorde olika saker. Bland annat så tog vi med eleverna i grupper till vårt musikrum. Där fick de sätta sig runt en låtsaseld och lyssna på en spökhistoria berättad av självaste Cajsa Jönsdotter.
Det hela handlar om en kall vinterdag, eller snarare natt, den 7 januari 1750 på Löfstad slott i Kimstad i Östergötland. En av pigorna, Cajsa Jönsdotter, frös så ända in i märgen att hon var tvungen att gå för att hämta ett par vantar. Hon bar en lyssticka i handen, för att se vart hon gick. När hon gick genom ett av rummen i den norra flygeln måste glöd från lysstickan ha hamnat på antingen halm eller blånor från linberedningen. Där låg denna lilla glödloppa och pyrde. Och oj vad den skulle ställa till med bekymmer!
När Cajsa hämtat sina vantar gick hon tillbaka till pigornas rum för att sova.
Ungefär samtidigt började den lilla glödloppan att pyra och elden fick snart fart. Cajsa vaknade troligtvis efter ungefär en timma och gick ut på slottsgården. Det var då, då som hon upptäckte branden och hon försökte förgäves släcka den med sin kjol.
Det var inte mycket som återstod av slottet när elden var släckt. Huvudbyggnaden och norra flygeln var nedbrunnet. Det var endast den södra flygeln som gick att räddas tack vare att man lade ut vattendränkta täcken.
Enligt gammal sägen förutsåg Axel Lillie detta. I sitt testamente skrev han: ” I händelse Löfstad slott skulle afbrinna så ligger uti Djurgården en skatt nedgräfd att användas till dess uppbyggnad.”
Cajsa Jönsdotter greps av panik när hon såg vad hon gjort och i sin förtvivlan flydde hon till Löfstadsjön där hon dränkte sig.
Hon är ett av de många spöken som härjar på Löfstad slott idag.
”Man kan nu under sena nätter höra hennes ångestfyllda skrik.”!!!!!
(Efter denna delen av berättelsen fick eleverna ge sig av vidare för att leta rätt på skatten för att kunna bygga upp slottet igen.)
Vid tiden för branden ägdes slottet av den 17-åriga Hedvig Catharina de la Gardie. Hon var barnbarns barnbarn till Axel Lillie. Hon gifte sig med Fredrik Axel von Fersen och var mamma till Axel von Fersen och Sophie von Fersen (Piper). Det var Hedvig Catharinas svåger som lät bygga upp slottet igen efter branden. Och det är så slottet ser ut än idag.
Släktleden är Axel Lillie gift med Christina Mörner (det finns anledning att återkomma till dem, två aktiva spöken nämligen) – son till dem var Axel Axelsson Lillie som var gift med Maria Elisabeth Stenbock (kring henne finns också en spännande spökhistoria) – son till dem var Axel Johan Lillie gift med Agneta Wrede – dotter till dem var Hedvig Catharina Lillie (med henne dör den adliga släkten Lillie ut vilket förutspåtts i en spådom) gift med Magnus Julius De la Gardie – dotter till dem var Hedvig Catharina De la Gardie (ovan).
Fröken Sissi 