En iakttadikt om hösten

Ett ord som kan vara spännande att grotta ner sig i är ordet iaktta. Vad betyder egentligen det? Att iaktta? Är det bra, eller dåligt? Hur gör man?

Något som vi varje år bör ta en stund att iaktta och njuta av är hösten! Finns det något vackrare än en naturen en krispig höstdag?

Är ni sugna på att dokumentera denna upplevelse passar en iakttadikt alldeles utmärkt.

Först iakttar eleverna två saker som de ser, sedan en sak som de hör, två saker som de ser och så sist en sak som de känner eller doftar.

Allra häftigast blir det om de koncentrerar sig på en sak eller runt en sak (en svamp, ett löv, ett träd)

Då kan det bli så här…

Stora klasar med många små rönnbär,

skiftande i orange och rött.

Vinden susar i löven.

Det är många små blad som sitter tätt ihop,

solen strålar ner genom bladen.

Det känns kallt och lite blött mot min kind.

En stor, gul hatt lyser i mossan.

Ytan är ojämn och böljande.

Torra grenar knakar när jag går på dom.

Mossan ser ut som små stjärnor.

Många, många gröna stjärnor.

Det doftar jord och skog.

Ett äpple hänger från en gren.

Det är stort och rött.

Löven prasslar i vinden.

Äpplet gungar sakta fram och tillbaka.

Solen strålar ner genom grenarna.

Äpplet känns blankt och glatt.

Ja, som du märker är möjligheterna att hitta något att skriva om oändliga. Vill du kan ni ju tillsammans först hitta beskrivningar av föremålet för att underlätta diktandet ännu lite till. Men det där vet du bäst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.