Under det första året av grundskolan brukade jag alltid sjunga Majas alfabetssånger av Lena Andersson. Någonstans på vårterminen kom vi till bokstaven ”F” och sången Förgätmigej.
Nu känner jag mig rysligt fin.
Jag tror jag frågar Herr Kanin
om han vill dansa vals med mig
på ängen med Förgätmigej.
Nu känner jag mig rysligt fin.
Jag tror jag frågar Herr Kanin
om han vill dansa vals med mig
på ängen med Förgätmigej.(Lena Andersson, Majas alfabet, F)
Eftersom vi också för det mesta under detta läsår också pratade om sagor, kom jag ju av någon outgrundlig anledning att tänka på Alice i Underlandet. Under denna musiklektion fick det alltså bli en kort presentation av denna saga. Alice som sitter under ett träd får plötsligt syn på en vit kanin. Han drar upp en klocka ur sin västficka och säger ”Kära hjärtanes, jag kommer för sent”.
Alice blir nyfiken och följer efter kaninen. Hon hamnar i det fantstiska Underlandet, går på tekalas hos den galne hattmakaren, spelar krocket med flamigos med Hjärter Dam och möter den ständigt leende solkatten. Hela tiden följer hon den stressade vita kaninen. Det är dock lite oklart vad han är sen till.
Denna saga är ett exempel på en konstsaga, alltså en saga som har en författare. Författaren till den här sagan heter Lewis Carroll. Han var mattelärare i Oxford. Det hela började på en båtutflykt sommaren 1862.
Lewis Carroll berättade den oändligt fantasifulla berättelsen för tioåriga Alice och hennes två systrar. Döttrar till en kollega på skolan. Flickorna blev så förtjusta i den otroliga sagovärld som han målade upp, att de bad honom skriva ner berättelsen.
Nu tänker jag att det är Alice och den vita kaninen som dansar vals. Kanske på Hattmakarens tekalas, vad vet jag. Jag gjorde en enkel koreografi där eleverna fick dansa ihop två och två.
Fröken Sissi 