Förr i tiden – det stora julbadet

På kvällen på julaftonen, på dopparedagen, var det sedan dags för det stora julbadet. Den allmänna åsikten var att julbadet måste vara avslutat före solnedgången. Julbadet var för många i det gamla bondesamhället det enda ordentliga badet på hela året. Å, det tog man vare sig man behövde det eller inte …

En stor balja togs in i storstugan och först badade far i huset, sedan mor, barnen och sist drängar och pigor. Alla använde samma vatten, eftersom man ofta inte kunde värma mer än en omgång vatten.

Efteråt tog man på rena helgkläder. På sina håll lade man också blommor, som man torkat och sparat sedan midsommarhelgen i badet. Detta för att skänka de badande styrka och skydda dem från onda krafter.

Den nordiska midsommarnatten har i gammal tradition varit en magisk natt  och det var viktigt att ta sig i akt och vara på sin vakt denna natt. Örter insamlade denna natt hade större verkan än alla andra örter. Även blommorna var laddade med övernaturliga krafter under midsommaren. Genom att samla den kraftfulla magin i en blomsterkrans hade man medel för det kommande året.

Att sedan spara kransen och lägga den i julbadet var ett sätt att bli frisk och stark under återstoden av vintern.

I min grannsocken Kimstad plockade man 9 vilda blommor och det var också bestämt vilka det skulle vara nämligen; blåklint, prästkrage, tjärblomster, käringtand,blåklocka, smörblomma, förgätmigej och Jungfru Marie sänghalm (gulmåra).

Det var även vanligt att familjerna samlades och läste julevangeliet tillsammans. Detta fick de även höra på juldagen då det länge var tradition att man skulle gå på julotta tidigt på morgonen dagen efter julafton.