Ordet JUL:s yttersta betydelse och ursprung är fortfarande en gåta. Men ”Dricka jul” är ett uttryck som nämns i ett hyllningskväde till den norska kungen Harald Hårfager redan ca år 900 e.Kr. och som följt det nordiska julfirandet genom sekler.
Ölet var en viktig del av julfirandet och jag har redan nämnt den gamla benämningen”dricka jul” som syftar just på denna dryck. ”En jul utan lyckat öl, är knappast en riktig jul”, lär man ha sagt.
Julölet skulle vara färdigbryggt till Anna-dagen den 9 december. Men man smakade julölet först på Tomas-dagen den 21/12.
På luciamorgonen, den 13 december, slaktades julgrisen. Att äta färskt kött var en delikatess för bondebefolkningen, som kunde duka fram olika sorters korv och syltor,revbensspjäll, grisfötter, grishuvud och annat gott på julbordet. I stort sätt, togs allt till vara från slakten och det som blev kvar skulle man gräva ned under en sten så tog tomten hand om det.
Skinkan däremot fick vänta. Troligen fanns den inte ens på kungens slott till jul på 1500-talet. Men menyer från biskop Brasks julfirande kan bevisa motsatsen.
I denna handskrift från 1500-talets början, får man veta vad man åt på julafton och juldagen. På julaftonen serverades ett varierat smörgåsbord med bara fiskrätter, men på juldagen kom ”skinkefatet fram genom hela bordet”.
Julosten var dock redan klar sedan länge, eller klar och klar. Den ystades på sommaren för att bli mogen till jul. Man gjorde den också extra stor.
Tiden mellan 13 december och 21 december, är tiden när allt ska bli klart på såväl slott som i bergsmanshemman och bondgårdar. Innan Gustaf I:s reformation, när Sverige var katolskt, började julfastan nu.
Julfastan fick redan på 1000-talet namnet advent och bestämdes till fyra söndagar. Frågan är om gemene man fortfarande fastade trots Gustaf I:s reformation, eller inte? Klart är i alla fall att från år 1617 var det, vid dödsstraff, förbjudet för svenska medborgare, att tillhöra katolska kyrkan.
Det som skulle klaras av under denna period var exempelvis städning och ljusstöpning.
Hos bönder och bergmän rengjordes hemmet och möblerna grundligt. Golven, som ofta var rejält nedsmutsade, skurades. Ofta hällde man ut ett fint lager sand som, när man hällde vatten över det, användes för att skura golven rena. Man använde även vitmossa och björkriskvastar. Man spred sedan ut halm, eller hackat granris, på det rena golvet.
Så var man redo för att fira den stora högtiden.
Fröken Sissi 