Det är strax före jul 1926. Den tremastade skonaren Swiks är på väg mot Mariehamn på Åland. Det är sju man som arbetar på båten. De är på väg från Tyskland där de lämnat sina varor.

Då blåser det plötsligt upp och en snöstorm är på väg. Kaptenen på Swiks tvingas ta beslutet att försöka runda Ölands norra udde för att söka skydd från ovädret.
Manövern misslyckas. Skeppet går på och fastnar på de sanddyner som finns under vattnet.
Alla sju män i besättningen tvingas överge skeppet och försöka ta sig i land med hjälp av livbåten. De lyckas ta sig i land och hamnar i Trollskogen.

Länge, länge irrar de runt i skogen innan de halvt ihjälfrusna kommer till en liten stuga i Grankullavik där de kan få hjälp.
Det var den 21 december 1926 som Swiks förliste utanför Öland. Länge låg skeppet kvar på platsen där hon gick på grund.
En vinterstorm på 1950-talet kastade upp Swiks på stranden och hon bröts i två delar. Fast där ligger hon än idag.
Swiks byggdes i Lettland 1902 av furu och ek. Hon byggdes av en man som hette Putins, men han kallades ”Swiks” som betyder kåda. Smeknamnet kom från hans gård Sviki. Det var därifrån som skonaren fick sitt namn. Swiks hann göra många resor världen över innan den olycksaliga dagen i december 1926.
TROLLSKOGEN
Trollskogen är ett naturreservat som gömmer många spännande platser. Det finns tre olika leder man kan vandra, men om man väljer den längsta (4,5 km) får se flest spännande saker. Här finns ju vraket efter Swiks.
Här finns också träd som är täckta av murgröna.
En jätteek…
Å, så förstås den magiska bunnen.
Sägnen berättar att Hjerteskeppet har sin sista viloplats här i försänkningen efter att ha strandat. Skeppet har sedan bäddats in i grus och sten från havet. På botten av försänkningen finns den magiska brunnen. Brunnens vatten har övernaturliga krafter.
Trollskogen är ju för övrigt ett spännande namn i sig. Varför heter skogen så, kan man undra? Det berättas att en man vid namn Nils Larsa Waange skrev en artikel i Ölandsbladet 1932 och kallade den förtrollade skogen Trollskogen. Problemet är bara att det inte alls handlade om den här skogen utan om en skog som ligger en bit söderut. Varför namnet har vandrat norrut är det ingen som vet.