Platsen för den här sagan få gärna utspela sig vid Bjänledens början i Stjärnorp. Leden i sig går runt sjön Bjän på uråldriga stigar. Men den är lite för lång för de minsta, 8 km. Runt leden finns berättelser om de människor som bott i torpen leden passerar.
Rekommenderas varmt för de lite äldre och för vuxna. Men för de minsta kan det vara nog så mysigt att komma till Bjäsätter by och gå mot sjön Bjän.
Leden startar alltså vid Bjäsätter by…
Här kan man slå sig ner och berätta äventyret om jättemötet, eller så gå man en liten bit på leden tills man kommer fram till sjön Bjän.
Så till sagan…
Det var en gång två stora jättar. Den ene hette Bjär. Han var jägare och bodde vid sjön Bjän. Den andra hette Skir. Han var fiskare och bodde vid sjön Skiren.
Dessa två jättar var ständigt i luven på varandra. Alltid skulle de bråka och slåss…
Båda två var riktigt tjurskalliga och tänkte minsann inte ge sig. De gjorde allt för att hitta på bus för varandra. Folket i trakten var livrädda för dem. Så en dag möttes de vid Bjärbäcken.
Där blev de riktigt osams och började slåss.
De slogs och de slogs, ingen ville ge sig. Tillslut hade de skadat varandra så illa att de inte kunde leva mer.
Bjär släpade sig hem mot Bjän, men han kom bara till platsen där landsvägen går över bäcken.
Skir släpade sig ner mot Roxen för att tvätta sina sår. Han sträckte sig mot vattnet, men tappade balansen och föll i. Sedan dess har ingen sett honom…eller? Ibland kan man nämligen ett brinnande bloss ute på sjön. Det är Skir, eller Stjernorpefiskare, som man ser.
Östgötaskalden Samuel Johan Hedborn har skrivit om Stjänorps fiskare och om slottet i Sjärnorp i en dikt med folkvisekaraktär. Annars är han mest känd för vaggvisan Ute blåser sommarvind.
Fröken Sissi 