Bortbytingen

Under fliken Sissis sagostigar kommer jag göra små utflyktstips som man kan ta med sig om man vill hitta på något spännande en stund en dag. Å, idag tänkte jag börja med en trollhistoria. Den uppmärksamma läsaren noterar säkert att den här historien redan finns med en gång, men här blir den berättad mer för de minsta…

Som ju alla vet så bor trollen i bergen. Så för att berätta den här historien behöver du leta upp ett lämpligt berg. För personer i Skärblacka-trakten kan jag varmt rekommendera Glans kalkbruk. Det är en perfekt berättarplats. Det ser nästan ut som trollens festplats. För att vara riktigt säker på att slippa trollen kan man blanda till ett trollmotgift. Jag kan varmt rekommendera blå curacao-exrakt och bubbelvatten, blir lite lagom otäck färg på det.

Material (om man vill berätta med figurer):

trollmotgift, ett troll, en skatt, en mammafigur, en vagga och en bebis

TROLL

Troll är ruskiga typer. De ser ut nästan som människor men de har mycket stora, spetsiga öron och stora, platta näsor. Och så har de naturligtvis en svans.

Trollen bor i stora bergssalar i bergen. Och de är rika som just troll! Men det är nästan stört omöjligt att hitta deras skatter, för de förvandlar allt guld och alla ädelstenar så de ser ut som vedträn eller annat som inte var värt så mycket.

Lika lite som människorna genom tiderna har tyckt om trollen lika förtjusta är trollen i människorna! Troll kan bli väldigt gamla. Säkert tusen år.

Trollen vill vara som människorna och kunna allt som människorna kan. Därför kan det hända att de klär ut sig, eller gör sig osynliga, för att komma riktigt nära människorna.

Det berättas om troll som var riktigt nyfikna på människor. De bytte ut sitt eget trollbarn mot ett människobarn. Oj oj oj så ledsna människorna blev när de upptäckte att de fått ett trollbarn i familjen. En bortbyting.

Men då gällde det att vara riktigt listig, så kunde man få trollmamman att byta tillbaka.

Det berättas att en mamma kokade gröt i ett pyttelitet äggskal och rörde om med en jättestor grantopp tills trollet utbrast: ”Sju ekskogar har jag sett växa upp, och sju har jag sett ruttna ner, men aldrig har jag sett så stor visp till så liten gryta!”.

Mamman tog då bortbytingen på bakspaden och låtsades att hon tänkte skjutsa in den i ugnen, men då plötsligt dök trollmamman upp och bytte tillbaka barnen.  Arg blängde hon på människomamman och sa: ”Så ont hade jag aldrig kunnat göra med ditt barn som du tänkte göra med mitt!” Sedan försvann hon på ett ögonblick.

Efter att jag har berättat historien för barnen skulle jag leta efter tecken på att trollen varit på platsen. Man vet aldrig riktigt vad man kan hitta :o)