Första gången jag kom i kontakt med de Bonos tänkande hattar var i samband med att vi på skolan skulle dra ner på personal och därför tänka kreativt… Ja, det fick väl till följd att jag inte blev alltför intresserad av dessa hattar – ville nog helst slippa dem faktiskt! Men så här i efterhand kan jag tänka att det finns ju ganska mycket bra i att tänka på saker ur olika perspektiv…
Syftet med hattarna är att fokusera och förbättra tänkandet, uppmuntra kreativt och parallellt tänkande, förbättra kommunikationen och effektivisera beslut.
Hattarna ska få en att tänka på ett speciellt sätt. Tar man på sig den vita hatten tittar man på fakta och information.
Tar man på sig den gröna hatten representerar det kreativa och för att hitta nya lösningar, ”thinking outside the box” – helt enkelt.
Den svarta hatten representerar hot, hinder och risker som ska motiveras logiskt.
Den blåa hatten process, eller tänkandet om tänkandet. Till exempel kan man under blå hatt säga att ”nu behövs det lite mer grön hatt-tänkande”. Sammanfattar, drar slutsatser och fattar beslut.
Den gula hatten representerar positiva möjligheter som ska motiveras logiskt.
Den röda hatten representerar intuition och känslor, vilket inte behöver motiveras.
Det skulle så här i efterhand, och med den kunskap jag har nu, vara kul att använda dessa hattar tillsammans med barnen. Jag skulle nog inte använda ett dilemma i deras faktiska verklighet, utan ett uppdiktat problem som ska lösas. Men jag tror att det är nyttigt att tänka på olika sätt. Det är så lätt att fastna i ett slags tänkande. Sen behöver man ju inte presentera alla hattarna på en gång.
Å, kanske ska man göra det bakvänt tillsammans med eleverna. Låta hattarna bli personifierade genom barn. Sätt ihop ett samtal mellan exempelvis tre barn där de får representera tre olika hattar. Eleverna får sedan i uppdrag att spana efter vilket barn som visar vilken hatt. Vad är då meningen med detta, kan man ju undra? Jag tänker att vi behöver visa på att alla slags tankar behövs när man ska lösa ett dilemma. Man behöver tänka framåt, ha visioner, men man måste också se vilka begränsningar som finns, vilka risker ett beslut innebär. Problemet är ju egentligen när det bara finns en sorts tankar, ibland representerade av personer (eller ganska ofta faktiskt) på en arbetsplats eller i en skolklass. En grupp människor som bara tänker framåt, ska tänka nytt och förändra, missar ibland att lära av misstag. En grupp som bara minns misstagen, riskerar ju att missa mycket kul, som skulle kunna fungera under andra förutsättningar än de som fanns tidigare.
Å, på tal om det där med att tänka ur olika perspektiv fick mig att tänka på vår senaste planeringsdag. Vi ville arbeta med med teamkänslan i arbetslaget. Vi fick en lapp var och första uppdraget var att skriva tre positiva egenskaper hos mig själv. En ny lapp – och tre egenskaper som man är mindre stolt över.
Låt säga att de positiva egenskaperna skulle kunna vara:
- Glad
- Amitiös
- Lyhörd
Å, de egenskaperna man är mindre stolt över skulle kunna vara:
- Glömsk
- Slarvig
- Envis
Sedan blev uppdraget att fundera på om mina egenskaper kan uppfattas på något annat sätt..
Kan en glad person uppfattas på något negativt sätt… ja, kanske som oseriös . Eller kan ambitiös bli negativt, ja, det kan upplevas som krav på kollegorna att prestera detsamma. Ni förstår principen! De negativa egenskaperna, kan de rent av ha en positiv grund? Ja, den som är glömsk är kanske också är någon som gör mycket, som är driftig.. Den som är slarvig prioriterar annat, som kanske kan vara av godo. Vad vet jag! Men det var mycket intressant att dela alla dessa egenskaper med kollegorna och höra hur var och en ser på sig själva…
Fröken Sissi 