Geniala texter…

Det finns många fantastiska författare och en av dem är Peter Høeg som skrivit Fröken Smillas känsla för snö.

Här finns en underbar beskrivning av människolivet i matematiska termer, det gör en mattelärare alldeles varm om hjärtat.

– Vet du vad som ligger nere under matematiken, säger jag. Nere under matematiken ligger talen. Om någon frågade mig vad som gör mig riktigt lycklig skulle jag svara: Det gör talen. Snö och is och tal. Och vet du varför?

Han knäcker klorna med en nötknäppare och drar ut köttet med en böjd pincett.

– Därför att talsystemet är som människolivet. Till att börja med har man de naturliga talen. Det är de som är hela och positiva. Det lilla barnets tal. Men det mänskliga medvetandet expanderar. Barnet upptäcker längtan, och vet du vad det matematiska uttrycket för längtan är?

Han häller grädde och några droppar apelsinsaft i soppan.

– Det är de negativa talen. Formaliseringen av att man känner att man saknar något. Och medvetandet fortsätter att vidgas, och växer, och barnet upptäcker mellanrummen. Mellan stenarna, mellan mossorna på stenarna, mellan människorna. Och mellan talen. Och vet du vad det leder till? Det leder till bråken. De hela talen plus bråken ger de rationella talen. Och medvetet stannar inte där. Det vill överskrida förnuftet. Det tillfogar en så absurd operation som rotutdragning. Och får de irrationella talen.

Han värmer baguetter i ugnen, och häller pepparkorn i en kvarn.

– Det är ett slags vansinne. De irrationella talen är oändliga. De kan inte skrivas. De tvingar ut medvetandet i det gränslösa. Och med de irrationella talen lagda till de rationella, har man de reella talen.

Jag hade gått ut på golvet för att få plats. Det är sällan man har tillfälle att förklara sig inför en medmänniska. Som regel måste man slåss om ordet. Och detta var viktigt för mig.

– Det tar inte slut. Det tar aldrig slut. För nu, på fläcken utvidgar vi de reella talen med de imaginära, kvadratrötter ur negativa tal. Det är tal som vi inte kan föreställa oss, tal som normalmedvetandet inte kan rymma. Och när vi lägger de imaginära talen till de reella talen har vi det komplexa talsystemet. Det första talsystemet där det är möjligt att tillfredställande redogöra för isens kristallbildning. Det är som ett stort, öppet landskap. Horisonterna. Man beger sig mot dem, och de flyttar sig hela tiden. Det är Grönland, det är det jag inte kan vara utan! Det är därför jag inte vill stängas in!

Jag har hamnat framför honom.

– Smilla, säger han. Får jag kyssa dig?