Hittade en så fantastisk sten med mycket glimmer i häromdagen och började fundera på varför det också kallas kattguld…
Nu visade sig, att det inte alls är glimmer som vanligtvis kallas kattguld, utan pyrit/svavelkis. Och ordspråket hör faktiskt ihop med just detta. Ordspråket i sig betyder ju att saker som ser dyrbara ut inte alls behöver vara det, eller också människor som säger stora saker kanske visar sig tala osanning.
Pyrit är en stensort som glimmar väldigt vackert, som guld. Faktiskt mer än vad guld gör om man råkar på det i sin råa form. För guld är ganska tråkigt och utan lyster. På engelska kallas pyrit för ”fool’s gold” och på tyska ”Katzengold”. Var katten kommer in i det hela är fortfarande höljt i dunkel. ”Fool’s gold” hör mer ihop med uttrycket.
Möjligen kommer uttrycket från Aesop (Aisopos). Ni vet han med alla fabler. Fast nu är det ju heller inte helt klarlagt att han faktiskt har funnits på riktigt.
Men det var på 1500-talet med William Shakespeare som uttrycket blev känt. Det fanns med i en av hans pjäser.
Men ordspråket/frasen finns med på många ställen. Till exempel kan du hitta den i en dikt av JRR Tolkiens som var skriven för ”Sagan om ringen”.
Fröken Sissi 