Gårdstomten

Från början, för länge sedan, var tomtegubbe en liten grå figur som bodde på våra bondgårdar.

Han var lite vresig och butter och gårdsfolket var på alla sätt tvungna att vara snäll mot honom. Var de bara snälla hjälpte tomten till med många sysslor. Han var speciellt duktig på att ta hand om alla djur. Han trivdes i stallet hos hästarna och i ladugården hos korna.

Ibland bodde tomten under det stora träd som man så ofta kan se på gårdsplanen framför bostadshuset på bondgården. Det trädet kallas för ett vårdträd och man får aldrig någonsin hugga ner det.

Till jul ville folket på gården vara lite extra snälla mot tomten och då satte de ut ett stort fat med gröt åt honom. Det var viktigt att det var en träslev att äta med. Tomtar tål nämligen inte stål. Det gör faktiskt inga av naturens alla väsen!

Sedan var det också viktigt att tomten fick en rejäl smörklick på gröten. Solöga kallades den klicken för, kanske för att den påminner om solen. Å, vid jul vänder ju den mörka tiden och det blir ljusare och ljusare. Vintersolståndet är ju den mörkaste dagen och det är den 21:e december.

Fast det är klart, man inte vara för snäll mot tomten. Det berättas om en familj som gav tomten nya kläder till jul. Men då blev han så fisförnäm att han inte kunde arbeta mer.

Tomten visade sig sällan för några människor. Bara för djuren i ladugården eller stallet. Men det finns några berättelser om människor som sett tomten.

En av dem är berättelsen om Helga. Förr i tiden var alla tvungna att gå i kyrkan. På juldagens morgon skulle alla på julotta. Just det här året när Helga skulle ge sig iväg med sin häst och släde var det ett ruskigt oväder. Helga kände sig väldigt orolig och rädd, men då fick hon syn på en liten, grå figur vid husknuten. Figuren nickade lugnt åt henne. Men ens kände hon sig alldeles lugn och visste inom sig att färden till kyrkan skulle gå bra. Det var tomten som hjälpt henne!