Den korta midsommarnatten troddes förr vara fylld av magi och fantastiska möjligheter. Mystiska krafter och övernaturliga väsen var i rörelse då. Det gällde att gå varsamt fram om man ville vara en del av det.
Midsommardaggen var magisk och läkande. Ormbunken kunde blomma. Blommorna i midsommarkransen var bra för hälsan och sparades, och lades, i det stora julbadet.
Näcken var extra farlig, men kunde se älvorna dansa denna natt, trollen gillade festligheterna, tomtarna, vättarna och jättarna, ja, alla fanns de där denna natt.
Ihop med allt detta magiska passar det att skriva en dikt om hemligheten. I den dikten får eleverna förvandlas till någon annan en kort stund. Det kan vara ett väsen, eller superhjälte eller kanske seriefigur. Inspirationen, ja den är naturligtvis hämtad från Lars Wolfs bok, Till dig en blå tussilago.
Dikten följer en enkel upprepning…
Det är en hemlighet men jag…
Det är en hemlighet men jag…
Det är en hemlighet men jag…
Det är en en hemlighet, som bara jag vet!
Fortsättningen beskriver den figur som eleven valt.
Mina dikter blev så här:
Det är en hemlighet men jag dansar barfota på daggvått gräs.
Det är en hemlighet men mina vingar skimrar i månskenet.
Det är en hemlighet men vi gör älvringar om natten.
Det är en hemlighet, som bara jag vet!
Det är en hemlighet men jag kan bli osynlig för människor.
Det är en hemlighet men jag har guld, silver och ädelstenar i mina gömmor.
Det är en hemlighet men jag bor i bergakungens sal.
Det är en hemlighet, som bara jag vet!
Fröken Sissi 