Somrarna på Grensholmen

Agda Schultz berättar i ett särtryck från Östgöta Correspondenten 1954 om sina somrar på Grenholmen. Hennes far Alfred af Wetterstedt hade gift om sig med grevinnan Clara Spens som var syster till Harald Spens på Grensholm. Hon var då en så där 10-12 år åren runt 1880.

Den unga Agda beskriver gästfriheten som stor och många släktingar både på Haralds sida och hans hustru Ebbas sida samlades hos den på somrarna.

Gästerna kom med kanalbåten över Roxen från Norsholm.

Den lade till vid Grensholmens brygga för extra 5 kr och vi inkvarterades sedan i gästrumsflygeln.

På motsatta sidan i en liknande byggnad fanns köket, visthus och betjäntrum. Härifrån fick betjänten Berglund bära all mat. Agda som vuxit upp med att alla skulle hjälpas åt fann detta lite märkligt att stackars Berglund fick arbeta så hårt alldeles allena, men det var så det skulle vara.

Dagarna började halv nio med att Berglund slog på en klocka. Då gällde att bli klar till nio för då skulle alla gäster sitta i matsalen på övre våningen. När alla var samlade kom värdfolket in. Det hade varit högst oartigt att komma efter dem.

Frukosten som serverades var riklig. Det var ett smörgåsbord kallskuret, hemmagjord mesost, annan ost, varmrätt, kaffe med färska bullar, te och mjölk.

De äldre satt vid stora bordet och de yngre vid bord runt omkring. De yngre satt mest tysta av respekt mot det äldre. De pratade dock desto mer.

Efter frukosten levde man lantliv. De yngre damerna sysslade med handarbete och högläsning. De äldre med stickning. Somliga dåsade i hängmattan ute i trädgården och läste roliga böcker.

De yngsta spelade krocket, gick på styltor, sprang på tunna eller kastade krans på gården.

Herrarna rökte långpipa, läste tidningar och diskuterade fredligt riksviktiga frågor.

Värdinnan sågs ofta med en jättelik nyckelknippa ilandes mellan huvudbyggnaden och köksbyggnaden för att sköta hushållet. Även de äldsta kvinnliga kusinerna fick sköta denna syssla ibland och de såg så husliga ut i sina röda och vita hemvävda klänningar.

Så fördrev man tiden tills badtimmen kom. Då bar det gruppvis iväg nerför Sjögatan till Roxens fina sandstrand. Gårdens barn var skickliga i simning för onkel Harald hade utlovat en belöning, en klocka, till den som lärde sig simma till Slottsudden och tillbaka. På det viset hade de alla klockor vid 10 års ålder.

Efter badet drog sig de äldre tillbaka för att vila medan barn och ungdomar fyllde sina magar med frukt och bär från trädgården. När barnen klättrade upp i träden, för att nå bättre, och bröt av grenar, blev trädgårdsmästare Boström arg. Om man fortfarande var hungrig kunde man smita in i bagarstugan och få en nygräddad rågbulle med fruktmos.

Agda berättar att hon kunde slå sig ner vid pianot och spela och sjunga. Eller för den delen, ståendes på kyrktrappan och gala.

Sedan nalkades middagstiden och få kom Berglund åter med sin klocka. Vid första signalen skulle man byta klänning, sätta blommor i håret eller skärpet och på den andra samlas i matsalen. Smörgåsbordet var världsberömt med brännvinsflaskan i mitten. Agda minns mest det stora, avlånga fatet med skogssmultron. Dessa åts i djupa sopptallrikar med frusen grädde. Smultronen kostade på den tiden 40 öre per kanna.

Efter maten fick man återigen full frihet att använda tiden som man önskade. De anordnades dock utflykter, roddturer, ridturer, gemensamma promenader, svampplockning och besök till och från granngårdarna. Livet var omväxlande men lättjefullt, precis som gästerna ville ha det.

Besökarna på Grensholmen kunde vara Ludvig Douglas från Stjärnorp, friherrinnan Adelswärd från Adelsnäs eller fröken Maria Gyllensvärd och hennes bröder Sven och Seth.

Det dansades ofta på Grensholmen. Kusinerna var väl tränade i dans och onkel Harald svängde gärna sina lurviga i en hambopolska.

Eftersom det var långt till kyrkan gick de sällan dit, men onkel Harald predikade väl och andäktigt för gäster och tjänstefolk. Detta skedde dock i familjesalen och inte i kyrkan.

Den sista sommaren för Agda på Grenholmen blev den, när äldste sonen i huset greve Carl, friade till hennes syster Ellen. Efter mycket om och men blev de trolovade och gifte sig.