Idag tog jag återigen med alla mina pojkar på en utflykt. Det är synd att säga att de var överförtjusta, men de följde med. Målet med vår cykeltur var en kallkälla i skogen i granngården Stora Rödja. Här har det druckits vatten sedan urminnes tider.
I Sverige finns det många kallkällor med friskt, gott vatten. En del av dem har hög mineralhalt, oftast järn, och kallas då mineralkälla eller hälsobrunn. Bland de mest kända finns Medevi och Ramlösa.
Ibland kan vattnet genom olika reaktioner vara naturligt bubbligt. Det kallas för en surbrunn. Det är då också hög mineralhalt på vattnet.
En trefaldighetskälla är i folktron en vattenkälla med läkande kraft. De har troligen katolskt ursprung men kan kanske också vara minnen från forntida offerkällor. Störst effekt hade källvattnet om det dracks sju dagar efter pingstaftonen, alltså på trefaldighetsaftonen. Denna afton infaller alltid vid fullmåne, hur nu det är möjligt?
Det var viktigt att källan rann mot norr. Norr är det ondas hemvist och dit skulle sjukdomen förpassas igen. Lämplig mängd vatten för bästa läkande effekt ska ha varit sju klunkar! Eventuellt behövdes även ett bad i källan.
När vi ändå är inne på norrkällor. Det berättas att vid varje norrkälla växer det upp en sagolik blomma på midsommarnatten. Den lär vara vit på insidan av bladen och matt gul ovanpå. Till formen är den nästan lik en näckros. Men det gäller att vara snabb och ta den direkt när den har slagit ut, annars försvinner den. Skulle man lyckas få tag i den ska man alltid bära den med sig. För om man bär den ser man sån’t ingen annan ser och hör sån’t ingen annan hör!
Men vår kallkälla är ingen surbrunn eller mineralkälla. Det är en alldeles vanlig kallkälla.
Däremot höll det på att bli en hälsokälla någonstans under 1800-talet. Det där med att dricka brunn uppstod i Sverige i slutet på 1600-talet. Vatten från Medevi brunn, som är en surbrunn, skickades till läkaren Urban Hjärne som analyserade vattnet. Det visade uppfylla alla krav och en brunnsort växte fram. Platsen blev fort populär och de kungliga besöken lät inte vänta på sig. I början av 1700-talet blir Magnus Gabriel von Block brunnsläkare på Medevi. Han är också provinsialmedikus i Norrköping och upptäcker Himmelstalunds källa. Det dyker upp hälsokällor på många platser i vårt avlånga land och att dricka brunn blir en fluga. Vatten var en viktig motvikt mot all sprit.
Många av dessa platser är också kurorter med fantastiska behandlingar. I Norrköping växte Kneippbaden upp efter Sebastian Kneipps kurer på 1800-talet. Han förespråkade kallvattenbad och barfotapromenader i daggvått gräs bland annat. Mer om detta HÄR!
Med alla dessa som förebilder fick greve Gustaf Harald Spens nys om källan i skogen. Han ville bygga en väg mellan källan och Grensholm slott och målade upp hur människor skulle komma och bo på slottet och dricka brunn ur hälsokällan i skogen. Han var känd för sin gästvänlighet greve Spens. Läs mer om det HÄR!
Det blev aldrig något av det där brunnsdrickandet, men källan i skogen, den finns där!
Fröken Sissi 