Varje sommar på väg till och från vårt landställe passerar vi Ottinge säteri. Men inte förrän i år läste jag om den spännande spökhistoria som gården gömmer…
Det var en kall vinterdag i början på 1600-talet när gårdens herre Johan Kinnemouth skyndande mot huset som låg försänkt i mörker. Han bodde egentligen på Nöteborgs slott i Finland där han var ståthållare. Han hade rykte om sig att nitisk militär och en hyllad krigshjälte. Sin hustru Christina Ulvsparres hjärta hade han dock aldrig lyckats vinna. Men Johan tyckte om sin Christina och han hoppades att hon skulle älska honom. Men Christina ville inte vara gift med Johan. Hon hade bett om att få slippa. Hon bodde kvar på Ottinge säteri som var en bröllopsgåva från hennes far, den rike Ivar Christersson Ulfsparre.
Nu hade emellertid Johan nåtts av ett envist rykte att hans fru allt oftare fick besök av hans bror Moritz. Mortiz var allt det som Johan inte var, en charmig och sällskaplig gentleman. Och ilskan och bitterheten kom över Johan.
Så stod han där utanför sitt eget hus som vilade i ett fridfullt mörker. Johan klättrade upp för en stege och kikade in genom sovrumsfönstret på andra våningen.
Där inne kunde han urskilja sin hustru men även sin bror och vansinnet sköljde över honom.
Han klättrade in genom fönstret, högg tag i en eldgaffel och stack ihjäl sin bror.
Sedan murade han in honom i väggen tillsammans med eldgaffeln. Det är ju inte svårt att förstå varför Moritz går igen.
Sedan återvände Johan till Finland och makarna levde åtskilda. Johan återvände inte till Lofta förrän i en kista då han begravdes i Lofta kyrka jämte sin hustru.
På 1800-talet när den gamla byggnaden revs för att ge plats åt den nya herrgården i empirestil hittades ett skelett och en eldgaffel, vilket talar för att sägnen är sann. Det finns dock ett problem släkten Ulfsparre eller Kinnemouth har aldrig ägt Ottinge. Christina bodde i Gursten några kilometer bort.
Johan var dock precis som historien förtäljer ståthållare i Nöteborg och makarna levde åtskilda.
I Gursten finns det gamla bränneriet kvar som låg strategiskt utmed den gamla Söderköpingsvägen.
Fröken Sissi 