När vi arbetade med bokstäverna i årkurs 1 passade jag på att sjunga Majas alfabetssånger på musiken. Vi arbetade efter Vi läsers bokstavsgång och kom till R ganska snabbt på hösten (a s o l r).
Majas alfabetssånger är skrivna och illustrerade av Lena Andersson, med musik av Kerstin Andeby. R handlar om Rönnen.
”Inte vet jag om de kan vara sant
men så här sa i alla fall en tant:
”Det blir extra kallt när vintern är här
och rönnen har ovanligt lite med bär!
Då är det säkrats med dubbla luvor
om man vill slippa midvintersnuvor
Ja då är det säkrats med dubbla luvor
om man vill slippa midvintersnuvor”.”
När jag gick till skogen häromdagen kom jag att tänka på just dessa musiklektioner. För vi hamnade alltid i den diskussionen ”stämmer det?”, ”blir det kallt om Rönnen har mycket bär?”. Ja, det jag vet är att förra året dignade Rönnen av rönnbär och då blev det en hel del snö. I år såg Rönnen ut så här:
Det är liksom bara att vänta och se vad som händer.
Musiklektionen i övrigt ägnades dessutom åt att sjunga ”Jag gillar hösten”.
Vi lyssnade också på Vivaldis årstider. Våren är först ut på detta youtube-klipp och ungefär 21:07 in kommer hösten. Du hittar klippet HÄR!
Antonio Vivaldi föddes i hemmet 1678 i Venedig i Italien. Å det blev bråttom att döpa det lille gossebarnet. Det gjorde man ofta med barn som var sjuka, men Vivaldi var nog inte sjuk utan det brådskande dopet berodde nog på den jordbävning som skakade staden samma dag. Så han föddes med buller och bång, kan man ju säga.
Tidigt undervisade hans pappa honom i instrumentspel och han blev en skicklig violinspelare. Som femtonåring började han studera till präst och han blev klar när han var 25 år. Han kallades den röda prästen för att han var rödhårig. Men han arbetade inte som präst särskilt länge. Hans astma satte stopp för det, istället arbetade han med musik på ett barnhem. Han arbetade där i 30 år och det var där han skrev de flesta av sina stora kompositioner. Kompositionen som innehåller De fyra årstiderna skrevs 1723 och borde alltså vara skriven här.
SURT, SA RÄVEN
För nästan 1500 år sedan levde en grek som hette Aisopos. Han berättade sagor som man kunde lära sig något av. De handlade om djur och kallades fabler. Många av dessa sagor berättas än idag. En av dem handlar om en räv som letar efter något att äta. Han kommer fram till en rönn och får syn på alla härligt, röda rönnbär där uppe i trädets krona. Han sträcker sig och gör sig så lång han kan, men han kan inte nå. Men han vill inte erkänna att han inte når dem så han säger: ”De är säkert ändå sura”, och så går han därifrån.
Detta har blivit ett talesätt om det är något man inte vill erkänna att man inte klarar av då kan man säga: ”Surt, sa räven, om rönnbären”.
Men nu är det något skumt med just den här historien för rönnbär finns inte i Grekland, så det måste ha handlat om vindruvor. Å, dom kan ju vara både goda och sura, så då stämmer det bättre. Rönnbär är ju alltid sura! Men det blir god gelé.
Fröken Sissi 