Som ni säkert har noterat har jag under våren och sommaren varit tämligen fascinerad av grottor av alla de slag. Nu har turen kommit till den grotta som finns närmast där jag bor. Jag har i och för sig letat efter den vid flera tillfällen tidigare, och det har gått så där bra!
Mina klarsynta söner insåg nog också att det kunde bli aningens svårt att hitta den när de vänligt men bestämt avböjde att följa med.
”Vi följer med när du vet var den är!”
Skam den som ger sig. Glad i hågen parkerade jag vid avtagsvägen mot Axsjön.
Beskrivningen som fanns på nätet var att grottan skulle finnas i den jökelsprängda delen av sjön Hälen i Vånga i Östergötland. Den beskrivningen hjälpte mig inte så mycket, men nu hade jag fått en bättre beskrivning av en gammal kollega. Jag travade in i skogen och ibland fanns det en stig, genom ett gammalt kalhygge med tät sly, över stock och sten, nerför och uppför för att komma fram till detta…
Superhäftig natur med många små klippkojor och stora stenblock… och grottan!
Nu tänkte jag att jag skulle vara lite smart och gå ner till vägen direkt och försöka hitta riktmärken till nästa gång så att vi inte behöver ta oss genom snåren. När jag kommer ner till vägen och vänder mig om inser jag att vägen till grottan är markerad på träden med orangea prickar.
Å, så här ser det ut där man ska gå in i skogen. Vill man kan man parkera på sidan av vägen vid den vita postlådan och gå på vägen till de orangea prickarna.
Så nästa gång får grabbarna följa med och höra historien om den unga flickan som blev kidnappad och fick bo med rövarna i grottan i flera år. Till slut lyckades hon rymma och kom alldeles utmattad till Gamlebyn. Där föll hon ihop och dog.
Nu förstår jag också vad som menas med jökelsprängd. Jökel är detsamma som glaciär och syftar på inlandsisen. När den smälte sprängdes stora klippblock loss och la sig huller om buller.
Om ni har möjlighet rekommenderar jag ett besök men har nu barn med behöver de nog vara lite större (över tre kanske) för att klara terrängen.
Fröken Sissi 