En annan magisk plats är Jungfrukällan i Kolmården. Eller ja, med barn kanske man inte får måla upp en alltför spännande bild innan man kommer dit, då finns risk att de blir besvikna :o)
Det finns inte så mycket information om just den här källan, men det står en skylt på platsen, att det är en offerkälla. Å, det lämnar ju bara plats åt att fantisera lite…
Jungfrukällan ligger precis bredvid Östgötaleden. Vi valde att parkera på den grusväg som ligger närmast och gå en liten bit på leden. Vi svängde av E4:an vid Strömsfors, svängde sedan in på Nyköpingsvägen och andra avtagsvägen till vänster under E4. Vi åkte förbi sjön Gullvagnen, som också har en spännande historia, men den får vi ta en annan gång. Sedan höll vi höger och sedan vänster vid Stubbetorp. Där Östgötaleden korsar vägen parkerade vi och följde leden in till vänster. Efter uppskattningsvis någon km kom vi fram till Jungfrukällan.
Vad kan vi då berätta för barnen om Jungfrukällan. Vi vet att det är en offerkälla. Utifrån det kan vi berätta att:
En offerkällas vatten hade läkande kraft. Man drack det för att bli frisk eller så tvättade man sjuka människor för att de skulle bli botade från sin sjukdom. Källorna var samlingsplatser, speciellt vid midsommar. Midsommar var en magisk tid. Vattnet fick då särskilt starka krafter. Seden att besöka och offra vid en källa är mycket gammal, sedan forntiden. Man vet att källor fått besök ända sedan järnåldern, men kanske ännu tidigare. När kristendomen kom till Sverige på 1000-talet ”ärvde” de sedan dessa källor och gjorde dem till sina. Ofta med anknytning till en martyr, ett helgon. Men människorna fortsatte att offra till naturens makter, vattnets kraft, som man gjort tidigare.
Vattnet i Jungfrukällan kommer troligen från underjorden. Genom vattnet kunde då människorna nå både det underjordiska och det överjordiska. Det blev en portal mellan två världar, den mänskliga och den gudomliga. Offrade föremål kunde alltså nå gudarna. De allra vanligaste offren, är de som gjordes för att få god jaktlycka eller god skörd, alltså fruktsamhetsoffer. Dessa offer var oftast guldföremål, lerkärl med mat, bronsföremål, mynt, redskap eller bärnsten. I Jungfrukällan har man hittat mynt.
Offerriten följde vissa mönster, man fick inte bete sig hur som helst. Det var viktigt att hålla sig väl med det väsen som skyddade källan. Först var man tvungen att be om lov, sedan drack man tre klunkar vatten ur handen eller en bägare och sedan offrade man. Det var viktigt att låta andras offergåvor ligga. Rörde man någon av den kunde man drabbas av hemska sjukdomar eller galenskap.
Någonstans läste jag att man i forna tider trodde att underjordiska källor sprang fram där något hemsk hade hänt. Å, då kan man ju fundera på varför den här källan heter Jungfrukällan. En jungfru var en ung, ogift flicka som var skötsam och levde precis så som det förväntades av henne. Vad kan ha hänt med henne? Vad för hemskt kan hon ha råkat ut för? I närheten av Jungfrukällan finns Björndalens rövargrotta (ca 300 m nordost om källan), finns det något samband mellan jungfrun och rövarna?
Fröken Sissi 