Drottning Omma

Östergötlands högsta berg är Omberg. Har du någon gång vägarna förbi är det väl värt ett besök. Här kommer också historien om bergets beskyddare, drottning Omma och platser att besöka ihop med historien.

För att ta sig runt berget behövs ett fortskaffningsmedel eftersom det är lite längre avstånd. Vi startar berättelsen uppe på Ombergs hjässa.

1. HJÄSSAN

I sagornas tid befolkade jättar och alver Östergötland. Varje skog, varje vatten och varje berg hade sina beskyddare och väktare. Människorna som bodde i Östergötland kallades (tillsammans med västgötar och värmlänningar) för götar, medan svearna bodde norr om dem. Götarnas drottning var den sagolika Omma som bodde på Omberg. Hon hade beskyddat berget och sitt folk i tusen och åter tusen år. Hon liknade en berguv, för hon bar alltid en huva, som hade hål för ögonen och två tofsar på hjässan.

Drottning Omma levde alltid vidare, eftersom hon lämnade över sin titel och sina uppdrag till en yngre flicka när hon  började bli för gammal.

Drottning Omma hade en beundrare, en jätte vid namn Rödgavle. Han bodde på andra sidan Vättern. En vårvinterdag beslöt han sig för att rida över isen för att fria till den vackra drottningen. Snabb som en vind red han över isen och han hann inte riktigt stanna när han kom fram till berget, utan hästen sparkar till berget med hoven. Stenbitarna far åt alla håll och grottan som bildades kallas Rödgavles grotta. Den ligger alldeles nedanför Hjässan, men det går bara att ta sig dit via vattnet.

Nu ville det sig inte bättre än att isen brast. Jätten på sin häst var för tung och isen för tunn. Jätten som inte kunde simma försvann ner i Vätterns mörka vatten och sågs aldrig mer. Drottning Omma blev alldeles otröstlig. Hon kröp in i grottan och bara grät och grät. När hennes tårar blev till vattenånga, dansade dimman runt Omberg. Det kallades att berget ommade. I dimman dansade också drottning Ommas älvor. Jätten Blane erbjöd henne massor med guld för att trösta henne, men guldet ville hon inte ha. Det fick ligga kvar inne i berget. Å, så vitt jag vet ligger det där fortfarande!

På vintern fryser drottning Ommas tårar och hänger som långa istappar i Rödegavles grotta.

Vi tar oss ner från hjässan. Jag hoppas att ni hunnit fika lite däruppe också. Det är ett måste nämligen! Vi åker sedan vidare den enkelriktade vägen bort mot Borghamn.

2. DROTTNING OMMAS BORG

I en av de tre fornborgarna som finns på Omberg bodde drottning Omma, i den som kallas drottning Ommas borg. Hon lär ha bott där och borgen vaktades av troll. Trots detta lyckades byborna i Roglösa smyga till borgen en mörk natt och stjäla drottning Ommas vackra svinhusport, allså dörren till grisarnas hus.

Idag finns inte så mycket kvar av borgen, bara högar av stenar. Men man kan ana att den har varit majestätiskt där högt uppe på berget, med milsvid utsikt över Vättern. För trots att drottning Omma skulle leva vidare i alla tider, fick historien ändå till sist ett slut.

En fiskare bad drottning Omma om bättre fiskelycka och drottning Omma lovade att hjälpa honom på ett villkor att hans dotter skulle bli nästa drottning Omma på sin femtonårsdag. Han lämnade sin dotter uppe på Hjässan och gick hemåt, men redan nästa dag ångrade han sig.

Flickan fick se drottning Omma komma gående, iklädd den huva som dolde hennes ansikte. När de sedan stod mitt emot varandra tog drottningen av sig huvan och visade sitt ansikte. Hon var då en blek och mycket gammal kvinna. Drottning Omma gav flickan sin stav, mantel och satte på henne huvan. Så lämnade hon till flickan och gick för att dö.

Denna saga skulle ha kunnat sluta lyckligt, men fiskaren bestämde sig för att hämnas sin dotter och sökte upp Omma. Flickan iklädd huvan blev glad åt faderns besök och gick för att möta honom. Men fiskaren kände inte igen sin dotter utan dödade henne med sitt spjut. Å där slutar drottning Ommas saga…

…fast vi har ju ytterligare en sak att titta på. Den vackra svinhusporten som byborna i Rogslösa stal.

3. ROGSLÖSA KYRKA

 

”Dörren är smidd av en medeltida smidesmästare från 1100-talet. Hans namn är okänt, men efter detta sitt verk har han fått namnet Rogslösamästaren. Järnsmidet på dörren är enastående. Tolkningen är däremot oklar. Överst är en jaktscen, möjligen en Hubertusjakt. Jaktmotivet kan ha anknytning till Ombergs djurgård och framställningen kan tänkas betona människan som skapelsens krona. Det är också tänkbart att det är en bild av paradiset. Som motvikt till framställningen av människans storhet i det övre partiet skildras vid tröskeln människans förnedring. En symbolisk framställning av syndafallet (Kunskapens träd, Eva och ormen), syndens straff (djävulen drar en kvinna i håret, sticker henne med spjut) och segern över det onda (St. Mikaels strid med draken). Trävirket i dörren är vetenskapligt undersökt och timret är fällt 1275.”

från Svenska kyrkans hemsida om Rogslösa kyrka.