Som jag tidigare nämnt passade vi på att prata om ”Förr i tiden” när vi också hade temat ”De mäktiga fem”. Dessa två teman fick överlappa varandra. I det blev också Astrid Lindgren en naturlig och viktig del. Vi tittade på och pratade om filmatiseringen av ”Rasmus på luffen”, dels i SO och NO och dels på musiken.
I min släktforskning kom jag över en historia om en luffare som vandrade runt i Östergötland, mest i Kisa- och Rimforsatrakten, Oskar Bruzell hette han. Han fick bli upptakten till denna lektion.
EN RIKTIG PARADIS-OSKAR
Oskar Fredrik Bruzell föddes den 6 maj 1845. Hans mamma hette Agatha Lundblad och hans pappa var sejlaren John Christian Bruzell. En sejlare arbetade på ett repslageri. Repslageriet var indelat i två yrkesgrupper repslagare som slår rep och tross och sejlare för linor eller klenare gods. Indelningen var av efter vilken riktning materialet slås. Repslagare slår kabelgarn åt höger med höger hand medan sejlare slår linor med vänster hand åt vänster, helst en vänsterhänt person.
Familjen bodde inne i Linköping och hade det bra ekonomiskt.
Oskar gick i en bra skolan och hade en tillräckligt bra utbildning. Men något arbete blev det inte för hans del. Han valde att ta till luffarstaven. Man vet inte riktigt varför han valde att gå på luffen. En förklaring sägs vara att han som barn slagit i huvudet och de bekymrade föräldrarna tog honom till läkare, som emellertid inte trodde att han skulle få några framtida men av detta. En annan förklaring var den på den tiden populära ”olycklig kärlek”, Oskar fick inte gifta sig med den han ville ha.
Det hända att han, som luffare, gärna sökte upp gamla skolkamrater som ofta blivit betydelsefulla män i samhället. Man kan tänka sig att det kunde kännas lite pinsamt då den i trasor klädde mannen klev in i de fina salongerna hos sina ”klasskamrater”.
För Oskar var minsann lite speciellt klädd. Han klädde sig i lager av rockar, flera mössor, styrde ut sig och hängde på sig allt möjligt som andra tyckte var skräp. Han skar sönder nya kläder han fick och bar dem trasiga istället.
Oskar dog 1933, alltså nästan nittio år gammal. I husförhörslängden, 1890 står det noterat att han var ”sinnessjuk”.
Han beskrevs som mörk, brunögd och med ett välvårdat uttal även då han sa de mest befängda saker.
Bild från Östergötlands kulturarv.
Fortsättningen på lektionen kom att handla om luffarslöjd och de verktyg som behövs för att utföra densamma. Vilka enkla maskiner är egentligen tången?
Vi provade också på att tillverka en krok med najtråd.
Luffarna har ett eget språk för att tala om hur gästvänliga eller givmilda de olika gårdsfolken är. Det finns en sekvens i ”Rasmus på luffen” där Paradis-Oskar kretar ett tecken på grindstolpen hos en familj som de just sjungit för. Vi tittade på den och tittade också på luffarspråket.
Ibland när jag arbetade som lärare tog idéerna slut... Här har jag samlat mina lektioner, kanske kan de inspirera någon annan som för dagen har idétorka...
Visa alla inlägg av frokensissi