Vi använder ju en hel del liknelser i vårt språk, ibland utan att vi ens märker det. Liknelser är ett bra sätt att få barnen att skriva. Det blir inte så mycket text, men man kan fortfarande få ihop något som låter kul.
Jag började oftast med att prata om de liknelser som handlar om djur. Jag gav något exempel och sedan testade jag elevernas kunskaper. Ibland hjälpte det att ge dem djuret. ”Vad är ett lejon?”.
Sedan lämnade vi djuren och koncentrerade oss på känslor istället. ”När är man riktigt ensam?” ”Vem är riktigt busig?” ”Vem är lyckligast i världen?” o.s.v. Så fick vi till våra alldeles egna liknelser. När jag arbetade med de minsta fick de bara rita till och de större (och efter förmåga) fick skriva.
Något som eleverna också tycker är kul (oftast) är det när det blir lite tokigt och knasigt. Då passar det bra med datorlyrik. Datorn kan ju göra saker slumpvis, där av namnet. Till detta behöver man en tärning. Inspirationen till det här diktupplägget är dels hämtat från Clas Rosvall (Språklek och ordglädje), dels från Lars Wolf (Till dig en blå tussilago).
Så slår eleverna med tärningen och läser av vilket ord de ska använda i första kolumnen. Slår igen och läser av i andra kolumnen. Tredje kolumnen är alltid ordet ”som”, fjärde kolumnen och så sista. Då har de helt slumpvis fått en liknelse.
I just den här tabellen är det lite magiska ord, men det går ju att variera i all oändlighet.