Runt omkring oss finns luft. Det ser ut som ingenting men innehåller små, små partiklar. Vi pratade om att ljudet behöver dessa små partiklar för att kunna röra på sig. Ljudet kan inte förflyttas i vakuum. Det kan däremot ljuset… Ljus är strålar som kommer från tre olika källor:
- solen
- elden
- elektricitet
När strålarna träffar något studsar de tillbaka. Ljus kan inte gå genom en vägg. Det är därför man kan använda laserstrålar som larm. Om någon går igenom strålarna bryts ljuset och då går larmet.
När ljuset studsar mot en vanlig, rak spegel kan vi se saker som de ser ut i spegeln.
Om spegeln är böjd ser sakerna annorlunda ut. Det är så man gör ett ”lustigt hus” med speglar. Man böjer speglarna på olika sätt. Med hjälp av en spegel kan man också busa och göra solkatter.
Om man sätter ihop två böjda glas kan man antingen förstora saker eller förminska saker.
Sätter man ihop två glas som är böjda utåt får man ett förstoringsglas.
Så här använder Emil i Lönneberga ett förstoringsglas…
Jo, det var dags för Emil att börja skolan nu, och hela Lönneberga höll andan.
Lina trodde inte något vidare gott om Emils skolgång.
”Han välter väl skolhuset och sätter eld på lärarinnan”, sa hon, men då tittade Emils mamma strängt på henne.
”Emil är en liten rar gosse”, sa hon. ”Och visserligen råkade han tutta eld på prostinnan häromsistens, men det har han redan suttit i snickarboden för, det är inget som du behöver komma och pika om så här efteråt.”
Det var den 17 augusti som Emil satt i snickarboden för prostinnans skull. Den dagen kom hon nämligen till Katthult för att få ett vävmönster av Emils mamma. Hon blev bjuden på kaffe i syrenbersån, och så skulle hon då titta på vävmönstret. Hon hade svaga ögon, och därför tog hon fram ett förstoringsglas ur sin väska. Ett sådant hade Emil aldrig sett förut och han var mycket intresserad.
”Du får gärna låna det”, sa prostinnan i sin enfald. Hon visste väl inte att Emil kunde göra hyss med precis allting, och ett förstoringsglas var inte det sämsta. Emil märkte snart att man kunde använda det som brännglas. När solen sken på glaset, samlade sig strålarna i en enda punkt som lyste och glödde, och Emil såg sig om efter något riktigt brännbart att tutta eld på. Prostinnan satt där kav lugn och pratade och pratade med hans mamma, hon höll huvudet så stadigt och stilla. De lurviga fjädrarna på hennes fina hatt såg ut att vara rätt eldfängda och Emil provade på dem, inte för att trodde att det skulle lyckas, men prova måste man tyckte han, hur ska man annars få veta någonting här i världen?
Resultatet av hans övningar finns skildrat i den blå skrivboken.
”Rässom det var började de osa å ryka om Prostinan om fjedrarna då förstoss men det tog alldrig eld det bare oste bränt. Och jag som trodde att Emil skulle bli bettre nu när han blitt Godtämplare, jo vackert, Herr Godtämplarn satt i Snikarboden restan av dan, jojo, så är det.”
Ur Än lever Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren
När jag berättade nästa historia hade vi pratat om vilken framstående forskare Arkimedes var. Vi hade haft ett tema i NO och teknik som jag kallade De mäktiga fem. Det kommer redovisning av det projektet vartefter på bloggen också…
DE BRINNANDE SKEPPEN
Arkimedes bodde på ön Syrakusa. Ön hotades av den stora, ståtliga romerska flottan. Det var en varm, solig sommardag. Flottan närmade sig och romarna var övertygade om att de skulle vinna.
Men så fick Arkimedes en lysande idé berättas.
När den romerska flottan var bara en bit från stranden började skeppen brinna, ett efter ett. Romarna kunde för sitt liv inte förstå hur detta gick till för de varken hörde eller såg något, förutom solen som bländade dem.
Hur kan detta ha gått till, tror du?
Arkimedes hade lärt sig att använda speglar. Han fångade solkatter och skickade dem på skeppen. Håller man stilla tillräckligt länge så börjar det att brinna.
Fröken Sissi 