Idag slår vi oss ner vi Brokinds sluss. Från den har vi utsikt över Brokinds slott. En fantastiskt vacker plats, men också fylld av hemskheter.
BARBRO PÅLE
På 1500-talet bor Barbro Eriksdotter Bielke här, kallad Barbro Påle, och du ska nog vara glad att du inte var med på hennes tid. Det sägs nämligen, att hon var en hård och elak husmor som njöt av att plåga sina undersåtar. I närheten av slottet fanns en tjuvkista där hon lär ha spärrat in sina underlydande för minsta lilla. Det berättas också att hon bakband dem och dukade upp ett bord med festmat framför dem för att att riktigt plåga dem. Platsen där fängelset låg kallas kisthagen än idag.
Barbro gifte sig med sin systers styvson och blev på så sätt slottsfru på Brokind, eller Bro som det hette då. Barbro sägs ha varit trollkunnig och människorna i trakten trodde att hon var en häxa. 1553 dog hon och begravdes i Linköpings domkyrka, men hon kom inte alls till ro i sin grav. Hon härjade runt så förskräckligt, att kroppen och kistan flyttades till Brokinds sockens kyrka. Men då kom hon tillbaka och spökade på slottet i stället. För att få henne lugn drevs en påle genom hennes döda kropp. Därav namnet Barbro Påle. Men om det blev så vidare lugnt vet jag inte, för det sägs, att hon fortfarande kan ses och höras över sjön bredvid slottet. Kanske syns hon också ibland på slottet.
STEN BANÉR
Efter Barbros död gick slottet i arv till hennes son Erik Månsson (Natt och Dag), som var gift med Margareta Grip. När Erik dog gifte Margareta om sig med Sten Axelsson Banér som nu blev herre på Bro. Han kallade sig själv också Sten till Händelö. Händelö slott ligger strax utanför Norrköping vid Bråviken med vacker trädgård och park.
När jag besökte den platsen visade sig att den inte lämpade sig för utflykter just nu, så Sten Banérs historia passar bättre här.
Sten och hans bror Gustav växte upp nära sina kusiner Hogenskild och Ture Bielke. De skulle förbli nära vänner ända i döden. Sten och Gustavs mamma Margareta Bielke var syster till Hogenskild och Tures pappa Nils Bielke. Sten Banér och hans syskon fick ärva stora jordegendomar när deras mor dog, men också av moderns mostrar Anna och Pernilla, där ibland Herrborum och Händelö.
Sten, Gustav och kusinerna skickades utomlands för att få undervisning och de fick en mycket god utbildning.
Sten Banér höll på att förlora sitt liv vid det som har kallats Sturemorden. Kung Erik XIV gav order att flera adelsmän skulle avrättas med herr Sten skulle skonas. Nu visste inte bödeln om det var Sten Banér eller Sten Leijonhufvud som avsågs, så båda skonades. Huruvida denna historia är sann eller inte, ja därom tvistar de lärde, men helt klart är i alla fall att även Sten Banér satt fängslad.
I kriget mellan kung Sigismund och hertig Karl stod Sten Banér tillsammans med sin bror Gustav och sina kusiner på kungens sida. Det skulle stå dem dyrt. När Sigismund förlorade slaget vid Stångebro mot hertigen ställdes de inför rätta. Åtalade för förräderi. Tre av fyra dömdes till döden, Sten, Gustav och Ture, och avrättades på Stora torget i Linköping.
Sten Banér begravdes i den gamla S:t Johannes kyrka i Norrköping.
Den ligger mitt inne i Norrköping. I många år var den konserthall, men under den ruvar hemligheten. Där under finns två gravkor förseglade. Det ena kallas Händelögraven, och där ligger Sten Banér begravd.
Fröken Sissi 