Å, namnet till trots ska detta faktiskt handla om en jätte! Jätten Garpe välkomnade tidigare alla besökare till köpcentrumet i Gamleby, men när köpcentrumet fick nya ägare fick Garpe lov att flytta. Å, han flyttade hem till Garpedansberget, som ligger vid Folkets Park. Vem var då egentligen Garpe?
Jo, Garpe var en elak och ilsken jätte. Han var lika bred som han var lång och längtade efter sällskap. Därför bestämde han sig för att ge sig ut i världen för att hitta en jätteflicka att gifta sig med. Nu var inte det helt lätt eftersom det inte precis kryllade av jätteflickor. Det visste nog Garpe om och humöret var därför inte det bästa när han gav sig av. Han styrde sina steg mot Gamleby. Ortsbefolkningen blev livrädda och slog sina kloka huvuden ihop för att lura jätten. Tänk om han skulle få för sig att röva bort någon flicka från byn. Till sist trodde de nog att de hade hittat en lösning. Några bybor ställde sig på varandras axlar och klädde ut sig till en jätteflicka.
Oh, ni kan ju tänka er Garpes lycka när han hittade en jätteflicka. Han friade genast.
– Jag säger JA om du hämtar sex hinkar av den finaste sanden på botten av Gamlebyviken, svarade den utklädda jätteflickan.
Gamlebyborna hade nämligen hört att jättar inte tålde vatten. Jätten dök ner i det kalla vattnet och människorna jublade. Nu fanns det ingen jätte mer, trodde de! Men tänk, så fel de kunde ha! Garpe var en ovanlig jätte som visst kunde simma, och visst tyckte om vatten, så strax dök han upp igen med sex, prima hinkar sand.
– Nu gifter vi oss, sa den blöta och trötta jätten.
– Å nej, svarade den utklädda jätteflickan, det är en sak till du måste göra.
– Vad då, suckade jätten.
– Vila dig först, så ska du få veta imorgon, sa jätteflickan. Å, jätten som var trött la sig snäll tillrätta och somnade bums.
När han sov bakade Gamlebyborna massor med limpor. De proppade limporna fulla med jäst och lät dem inte jäsa innan de gräddade dem. När jätten sedan vaknade var han naturligtvis hungrig. Jättar är ju för det mesta det! Han satte i sig alla limpor i ett rasande tempo, men sen hände det något märkligt. Jätten började jäsa! Han jäste och växte och växte och jäste. Större och större blev han!
Så en varm dag sex år, sex månader och sex dagar senare slutade han att växa och blev hård som sten. Å, där ligger jätten Garpe än idag och därför kallas berget Garpedansberget.
På Garpedansberget har konstnären Jan Pol samlat inte mindre än ett 80-tal av sin trollkonstverk. Ett besök rekommenderas varmt! Trollfigurerna i sig lockar också till sagor…
Fröken Sissi 